Det här har jag talat om länge, nu lite statistik på det här.

http://mashable.com/2011/12/11/can-facebook-get-you-a-job/

Det ser ut som om Twitter rullar ut förändringar i vår timeline, och vad jag ser och läser av Patrick Bisch på Pinglio, så ser det riktigt bra ut!

It seems Twitter is quietly rolling out a much-needed update to its Timeline feature. The new Timeline allows users to click individual tweets to expand conversations, media, and RTs.

Själv ser jag inte förändringarna ännu, någon annan?

Jag tycker att man lite för ofta hör om att de stora tjänsteproducenterna stänger av användarkonton lite för lätt och ofta utan förvarning. Jag länkade för en tid sedan till @thomasmonopoly som blivit av med sitt Google-konto och idag kan ni läsa när @emanuelkarlsten skriver om hur svenska Hovet fått Twitter att stänga av Twitter-namnet @kungahuset

Vad är era åsikter om det här, själv börjar jag vara lite orolig för det här fenomenet – speciellt eftersom jag är mycket beroende av Googles och Facebooks tjänster.

Inspirerad av @JonathanBJ s #idol inlägg körde jag taggen #mel2011 i paper.li. Antagligen kommer morgondagens utgåva att ha skördat mera länkar eftersom den här är genererad genast efter sändningen idag. Men intressant att se hur paper.li genererar nyheter baserat på taggar.

När @Carnebro slänger ut frågan om vilket företag eller vilken organisation som är vår favorit när det gäller deras närvaro på de sociala medierna konstaterar jag snabbt att för mig personligen tycker jag att de kan vara svårt att hitta en favorit. Däremot kan jag hitta många företag eller organisationer som jag överlag tycker att gör ett bra jobb när det gäller att förstå sig på hur det lönar sig att kommunicera i de sociala medierna – visserligen skulle jag heller inte ha några problem att nämna många som inte gör ett bra jobb i det här sammanhanget.

Ifall jag skall kommentera klyftan som jag över huvudtaget inte imponeras av deras när de gäller deras kommunikation på de sociala medierna är det just saknaden av kommunikation som jag hänger upp mig på, att se alla dessa företag göra Facebook och Twitter till stora reklampelare är något som jag irriterar mig.

Några företag/organisationer som jag tycker gör bra saker på de sociala medierna:

Jag bloggade om Nagu, en liten by i Åbolands skärgård, i höstas som jag tycker har ett trevligt engagemang och en finess över kommunikationen som utövar på de sociala medierna. Att man dessutom tar det hela med en gnutta humor och inläggen, i alla fall verkar vara spontana och genuina är något som jag uppskattar.

Även om Magnus Betnér är en person och inte ett företag eller organisation tycker jag ändå att man kan ta med det i den här kategorin. Eftersom Betnér är professionell komiker är det ju ändå en affärsverksamhet det handlar om, även om jag tror att den här affärsverksamheten kan vara betydligt sexigare att ”marknadsföra” på de sociala medierna än traditionella branscher tycker jag att Betnér verkar förstå sig på hur publiken vill kommunicera på de sociala medieran, men o andra sidan, det är väl hans jobb att förstå sig på vad folk vill ha?

Kampanjen som Ikea körde i samband med att man öppnade ett varuhus där Facebook-användare fick tagga sig själv i möbler och genom det vinna möbeln i fråga tycker jag att var riktigt initiativrik, intressant och fungerande. Även om kampanjer av det här slaget tog slut snabbt på grund av Facebooks regler hoppas och tror jag att vi får se mera av den här typen av nytänkande i framtiden!

Jag måste instämma med det @deeped säger i sitt inlägg om promoted tweets. Jag gillar inte alls tanken på att se utvalda, eller närmare sagt betalda, tweets ligga högst upp i sökningarna.

Det jag gillar med Twitter är just realtidssökningarna, att jag kan följa precis den diskussion jag vill genom att göra en sökning. Enligt mig är det inte längre realtidssök ifall vissa inlägg klassas annorlunda än andra! Jag tycker bildexemplet som Niclas visar i sitt inlägg förklarar ganska bra vad det handlar om, någon som vill följa diskussionen kring taggen #apple, är de knappast intresserade av att HP:s specialerbjudande konstant ligger högst upp i sökningen!

Jag besökte det vackra Nagu i helgen och blev positivt överraskad av en skylt när vi körde ombord på färjan, just det, av en skylt! På färjan meddelar Väståbolands stad att de experimenterar med sociala medier och Nagubesökarna uppmanas till att delta i diskussionen.

Skylten på färjan

Jag gillar det faktum att man här inte försöker dölja något, eller smyga något på besökarna, utan istället rakt ut uppmanar turister, fast bosatta eller vilken annan Nagubesökare som helst att delta i diskussionen på de sociala medierna. Tavlan uppmanar oss att ta kontakt med Bertil Nagubo på Facebook eller gilla deras officiella Nagusida. Via Twitter kan man enkelt ta kontakt med @nagubon eller tagga sina inlägg med #Nagu.

Just hashtaggen #Nagu är något som imponerar på mig, en liten sak som har så tor betydelse för hur vi kommunicerar på Twitter. Det faktum att Väståbolands stad förstår sig på användingen av hashtaggar är kanske i verkligheten inte det jag är speciellt imponerad av, utan det är snarare så, att så många andra organisationer och företag i Finland inte förstår sig på användningen av hashtaggar. Ni förstår kanske min poäng?

Att diskussionen på Facebook är aktiv är jag inte förvånad över, och att en stor del av de knappa 1000 personer som gillar Nagu på Facebook verkligen deltar i diskussionen och skriver aktivt på sidan. Även om det idag kan tyckas vara ganska irrelevant information som snurrar på sidan hoppas jag att beslutsfattarna i Väståbolands stad, förstår både det nutida och långsiktiga värdet en kanal som den här kan ha ifall den sköts rätt!

I den andra snabbanalysen tänker jag behandla vår statsminister, Mari Kiviniemi.

Hemsidan och bloggen

Efter att ha studerat Alexander Stubbs hemsida och har det som utgångsläge måste jag säga att när jag landar på www.marikiviniemi.net finns det endast ett ord som dyker upp i huvudet: tråkigt. Hemsidan är visserligen snygg men saknar enligt mig totalt en ”personlig touch” och fångar inte alls besökarens uppmärksamhet. Det samma gäller bloggen, man har visserligen möjlighet att kommentera men antalet kommentarer är få eller på väldigt många inlägg inga kommentarer överhuvudtaget. Min uppfattning om Maris blogg är att där inte förekommer någon interaktion överhuvudtaget, inläggen är opersonliga och ointressanta och den saknar helt enkelt alla element en blogg behöver för att vara intressant. Och för att inte glömma språkfrågan, Maris hemsida finns på finska och alla andra språk lyser med sin frånvaro – är det på den nivå en statsminister skall ligga?

Mari Kiviniemi, bild från www.keskusta.fi

Sociala medier

I mitt inledande inlägg till den här bloggserien (Val2011: Hur sköter politikerna kommunikationen med väljarna?) missade jag det faktum att Mari faktiskt har ett Twitter-konto som kan hittas på @marikiviniemi. Twitterkontot ligger visserligen mer eller mindre orört, det senaste inlägget av Mari är från den 20 april 2009. Inte speciellt högt vitsord för twittrande alltså, på Facebook har Mari en Facebook-sida med, i skrivandets stund, 199 personer som gillar den. Det låga antalet ”fans” beror antagligen på att Mari gjort misstaget att använda sig av sin Facebook-profil fram till bara för några dagar sedan, ett faktum som också gör det svårt att få någon typ av bild hur hon sköter kommunikationen där. Det jag däremot kan säga, som jag inte gillar, är att hon som standard visar endast sina egna inlägg, besökarnas inlägg ligger alltså än en gång bakom ”ett klick”.

Centern

Centerns hemsida ger mig egentligen samma känsla som jag får när jag besöker Maris hemsida, den är relativt snygg men som besökare får jag en oäkta och konstgjord känsla. Man publicerar även Maris blogginlägg direkt på keskusta.fi men här ger man inte ens besökarna möjligheten att kommentera. Centern har heller inte sin hemsida på något annat språk än finska, vilket jag tycker är mycket svagt för ett av landets största politiska partier.

Centern finns närvarande på både Facebook och Twitter (@keskusta) men någon större diskussion vill jag inte påstå att jag lägger märke till, snarare vill jag påstå att det än en gång liknar en traditionell envägskommunikation.

Tyvärr tror jag inte att kombinationen Kiviniemi-Centern kommer att bjuda på några överraskningar kommunikationsmässigt, men en ganska intensiv kampanj tror jag vi kommer att få se när valet närmar sig.

Här kommer den första av sju snabbanalyser i mitt lilla projekt att följa politikernas kommunikation med oss väljare på de digitala medierna framt till riksdagsvalet i april 2011.

Vår utrikesminister Alexander Stubbs RSS-flöde ligger i min Reader delvis för att han enligt mig är en intressant politiker att följa, men kanske framför allt för att det intryck han ger på de digitala medierna ser ut att bjuda in till diskussion. En sak som ju definitivt gör den här ”utredningen” betydligt intressantare!

Hemsidan och bloggen

Alexanders hemsida ger ett seriöst och personligt intryck, snygg och simpel design, inga onödiga funktioner och en passlig blandning av politik och personlighet gör sidan gemytlig att besöka. Samma linje följer han egentligen i bloggen, i alla fall i en snabb genomgång, politiska åsikter blandas med personliga inlägg och erfarenheter. Att egentligen alla blogginlägg har ett hyfsat antal kommentarer tyder på engagemang och att man faktiskt utövar en aktiv kommunikation med allmänheten och väljarna. Hemsidan finns förutom på finska och svenska dessutom i grundutförande på engelska, tyska, franska och ryska – något som jag kan uppskatta av en utrikesminister.

Alexander Stubb bild från www.alexstubb.com

Alexander på Facebook

Jag kan börja med att uttrycka mitt saknande av de finländska politikernas närvarande på Twitter, förstår inte riktigt varför de inte hittat dit. På Facebook däremot hittade jag Alexander Stubb väldigt lätt, både via länken på hans hemsida och via en sökning direkt på Facebook. Facebook-sidan är det inte mycket att berätta om, en sida som vilken annan Facebook-sida som helst. I skrivandets stund har Alexander dryga 1400 ”fans”, eller personer som gillar honom, på Facebook, något som jag kan tycka är ganska lite för en utrikesminister – eller? Men som med allt annat när det gäller sociala medier är det väl också här kvalitet som gäller framför kvantitet.

Uppdateringarna på Facebook-sidan ser ut att komma konstant och innehållet är sakligt. Det är egentligen endast två saker som jag reagerar negativt på när jag ser på Facebook-sidan, den första är att kommentarerna ligger bakom ett klick, sidan skulle vara mera öppen och få mera liv ifall kommentarerna låg synliga hela tiden. Den andra saken är att jag inte hittar ett enda inlägg där Alexander själv är med och svarar på kommentarer direkt i kommentarsfältet, något som jag tycker skulle inbjuda till ännu mera diskussion?

Samlingspartiet

Samlingspartiets hemsida har absolut inte samma inbjudande känsla som man får när man besöker www.alexstubb.com. Hemsidan saknar totalt interaktionsmöjligheter, det vill säga att det finns ingen möjlighet att kommentera artiklar. Och sidan liknar mera en gammal traditionell envägskommunikationskanal än en modern webbsida, något som jag definitivt inte förknippar med politik. Att man kan hitta Samlingspartiet på Youtube, Twitter (@kokoomus), Flickr och Facebook åtgärdar definitivt det problemet en aning. Att man sedan gömmer användarinläggen ”bakom klick” och att den senaste uppladdade Youtube-videon är daterad för två år sedan drar ju däremot definitivt ner vitsordet rejält. En annan sak som också stör mig är att man på hemsidan endast har korta sammandrag och presentationer på svenska och engelska.

Så vad tycker jag?

Jag skulle ge Alexander Stubb ett hyfsat vitsord när det gäller kommunikationen, det är intressant och absolut inte tråkigt att besöka de medier där han är aktiv. Samlingspartiet som politisk organisation tycker jag att har mycket att förbättra i sin kommunikation. Det här skall bli en intressant kaka att följa fram till valet i april 2011.

I april 2011 har vi riksdagsval i Finland, kandidatuppställningen fastställs den 17 mars men arbetet för politikerna börjar, eller borde i alla fall börja, mycket tidigare. Jag har tänkt mig att granska några politikers arbete på de digitala kanalerna fram till valet den 17 april. Hur arbetar och kommunicerar politikerna och partierna med väljarna genom kanaler som Facebook, Twitter och bloggar? Det hoppas jag att få en klarare bild av det de närmaste månaderna.

Eftersom jag omöjligt kan följa alla politikerbloggare i landet har jag valt ut några som jag kommer att följa närmare. Inte på något sätt för deras politiska åsikter, utan för att försöka skapa mig en så klar bild som möjligt av hur politikerna och partierna sköter kommunikationen med väljarna på nätet och hur de skiljer sig från varandra.

Alexander Stubb, Samlingspartiet, är med i listan eftersom ett snabbt besök på hemsidan, www.alexstubb.com, ser ut att inbjuda till diskussion. Jag är intresserad av att se om det är en ”vanlig politikerfasad” eller om diskussionen faktiskt äger rum. På Facebook var Stubb lätt att hitta via hans hemsida men ett Twitter-konto hittade jag inte. Uppdatering: missade att länka till @kokoomus

Mari Kiviniemi, Centern, (www.marikiviniemi.net) ligger ganska i centrum för det arbete Centern gör för tillfället och det får mig att bli intresserad. Hur hanterar Mari och Centern kritik och diskussion. Jag är kritisk och tror att vi kommer att se en hel del envägskommunikation för centerns del. Både Maris och Centerns Facebook-sidor var väldigt lätta att hitta, Centern hittar man på @keskusta, Mari Kiviniemi hitta jag dock inte på Twitter.

Ulla-Maj Wideroos, SFP, jag hade egentligen velat följa Stefan Wallin från SFP men eftersom hans blogg inte genererar någon RSS-feed (i alla fall som jag får in i min Reader) tänker jag inte ta mig problemet att göra det. Ulla-Majs blogg, http://bloggen.fi/umw/, är varken speciellt avancerad eller välutvecklad utseendemässigt men innehållmässigt ser det ut att i alla fall uppdateras kontinuerligt. Hennes Facebook-sida hittar man lätt genom en sökning, men fortfarande inget på Twitter?

Timo Soini, Sannfinländarna, (http://timosoini.fi) kanske inte lika radikalt som Sverigedemokraterna men kommer definitivt att köra på att plocka mycket proteströster. Kommunikationen kommer att spela stor roll och det är det enda jag följer med intresse när det gäller Sannfinländarna. Tänker dock inte sjunka så lågt att jag ”gillar” varken Timo Soini eller Perussuomalaiset på Facebook, inte ens i undersökningssyfte. Och fortfarande inget twittrande?

De gröna, jag har valt att följa partibloggen (www.vihreat.fi/vihreablogi) istället för en enskild politiker för att försöka se skillnader i kommunikationen jämfört med de enskilda bloggarna. De gröna hittar man lätt på Facebook genom deras hemsida och så hittar man även @vihreat på Twitter.

Heidi Komulainen, Vänsterförbundet, är den enda som ser ens lite intressant ut från ett kommunikationsperspektiv när jag bläddrar igenom Vänsterförbundets representanter. Heidi Komulainens Facebook-profil hittar man via hennes hemsida men ingen Facebook-sida och heller inget Twitterkonto.

Fredrika Åkerö får vara representant för både lokalpolitiker och det yngre gardet med sina två bloggar: http://thesuoffice.blogspot.com/, och http://www.raseborg.fi/bloggar/fredrika. Som lokalpolitiker i Raseborg och förbundsordförande i svensk ungdom borde hon ha en del att dela med sig av.

Mera ingående utredningar av de kandidater jag har på listan är att vänta, listan kan och kommer antagligen att ändra under vägen till valet! För er som är intresserade av det här ”projektet” kommer jag att skapa en ny kategori, Val 2011, som är avsedd endast för det här!