Här i bloggen på Backend Media tar Peter Dahlgren upp hur ”Brit Stakston brukar lyfta fram Saltå Kvarn som ett bra exempel på hur företag kan arbeta i sociala medier med transparens och öppenhet som två ledord”.

Inte riktigt den transparens och öppenhet som jag skulle förespråka!

Backend Media: ”Brit Stakston, transparens och konsten att undvika frågor”

Att vara transparent, finns det skillnader för företag och privatpersoner? När det gäller sociala medier och internet i allmänhet ser jag mig själv som en relativt transparent person. Att ha koll på saker som: var jag befinner mig, eller vad jag arbetar med för tillfället borde vara ganska enkelt för omvärlden. Jag finns närvarande på en mängd olika sociala medier, på vissa för att det är kul, på andra för att jag medvetet försöka öka min publicitet, men också för att testa och hålla mig själv uppdaterad om vad som finns och vad som händer i internetvärlden när det gäller sociala medier.

Det här har en effekt som jag tror många företag skulle gynnas av; när jag gör en Google-sökning på mitt namn (i en orörd browser för ett realistiskt resultat) hittar jag bland de 15 första sökresultaten endast en tidningsartikel – alla andra sökresultat har jag på något sätt möjlighet att påverka. Resultaten är allt från min Facebook-sida till min blogg och Twitter- eller LinkedIn-konto, visserligen beror det här delvis på att mitt namn inte förekommer i speciellt många artiklar på nätet men det stöder fortfarande den teori vars tema det här blogginlägget har.

Att en privatperson, politiker eller ett företag har en stor mängd material om sig själv i någon form på nätet ökar inte bara synligheten, utan gör en också mindre sårbar. Anton Johansson beskriver i sitt blogginlägg på Mindpark, ”Ju mer man synts, desto mindre sårbar blir man”, att det är svårt att skapa en rubrik om till exempel en politikers åsikt som han själv redan Twittrat om eller noterat i sin Facebook-status under en längre tid. Visserligen kan oförsiktighet i de sociala medierna straffa sig, som det gjorde för till exempel Edvard Unsgaard på det sätt det beskrivs i det här blogginlägget som jag skrev i januari.

Att begå misstag av den här typen kommer varje person eller företag som går in för att vara transparenta göra. Men som jag ser det, kommer skillnaden då att synas i vem som verkligen är transparent och har en närvaro på internet som är så som jag så ofta påpekar, äkta! Ifall du eller ditt företag har många högt rankade sökresultat i form av bloggar eller sociala medier som du själv kan påverka så kommer en negativ artikel eller ett negativt inlägg snabbt att försvinna i mängden.

Jag hörde en inspirerande föreläsning med Juha Wiskari angående en organisations image under helgen, den föreläsningen gick visserligen i en lite annorlunda ton än det här blogginlägget. Han höjde ett varningens finger med ungefär följande ord: ”Ju större en organisation är, desto mer sårbar blir den” och presenterade den här teorin med ett exempel från företagsvärlden: Ifall ett bryggeri tillverkar 1.500.000 flaskor läsk och en kund hittar en flaska med en glasbit i, så kan vi vara säkra på att läsa om det i kvällstidningen. Och Wiskari har visserligen rätt i den här teorin, jag tror knappast att någon av oss någonsin sett en kvällstidningsrubrik som skulle lyda: ”1.499.999 flaskor lyckad läsk av Bryggeri Ab”.

Här tror jag dock att den enda riktigt effektiva lösningen för företagen är total transparens! Förutom det faktum att den negativa kvällsrubriken ganska snabbt försvinner i vimlet av sökresultat har kvällstidningen ganska svårt att skapa en rubrik när (i det här exemplet) bryggeriet redan har uppdaterat sin Facebook-status med att ”Kalle hittade en glasbit i sin flaska och fick 24 nya lyckade flaskor, gratis”.

Jag rekommenderar er att läsa Anton Johanssons blogginlägg, en riktigt intressant diskussion har också uppstått i kommentarerna.