Jag snubblade över Utbildningsstyrelsens rekommendation om användningen av sociala medier i undervisningen via @JPvE och är tvungen att reflektera lite vidare över det. Jessica funderade i sitt Facebook inlägg huruvida lärarna klarar av att arbeta enligt de här direktiven – och för att vara helt ärlig så funderar jag lite över samma sak.

Själva rekommendationen består av två delar, den första beskriver hur man på lokal nivå skall implementera sociala medier i IT-strategierna på de olika utbildningsnivåerna. Det har jag inte egentligen så mycket att säga om, eftersom några verkliga rekommendationer om hur det här egentligen skall göras i praktiken, är mer eller mindre obefintliga.

Det intressanta i rekommendationen är då del två, som beskriver praktiska åtgärder och möjligheter i anslutning till användandet av sociala medier i undervisningen. I rekommendationen skriver man: ”mediefärdigheter är en del av medborgarkompetenserna i informationssamhället”. Det är visserligen sant att mediefärdigheter skall ses som en del av medborgarkompetensen, men det har det väl alltid gjort? I skolan lär man väl sig t.ex. att läsa tidningar och ta in nyheter i andra former? De sociala medierna torde ju i det här fallet endast vara en förlängning på de här kunskaperna?

När vi talar om sociala medier, så handlar det egentligen om användarskapat – alternativt användardelat – innehåll. Därav blir ju en av de viktigaste kompetenserna att lära sig filtrera innehåll. Om det här skriver utbildningsstyrelsen i rekommendationen:

När informationsmängden ökar och informationen blir allt lättaretillgänglig, har läraren som en viktig roll att lära eleverna att bedöma kvaliteten på den information de finner och använder.

I de här frågorna tror jag personligen att lärarna spelar en väldigt viktig roll, med livs- och medieerfarenhet har man definitivt ett bättre öga för vad som är pålitlig information eller inte. Samtidigt tror jag att de i många fall finns lärare som inte är vana med webbinnehåll, och på det sättet inte heller klarar av att se vilket innehåll som är pålitligt eller inte.

När man i rekommendationen dessutom nämner vilka kanaler som skall/kan användas blir jag ännu mera skeptisk till lärarnas kunskap.

Eleverna får tillfälle att använda olika tjänster och applikationer så som bloggar, mikrobloggar, wikier, dokumenttjänster, informations- och tidshanteringstjänster, tjänster för delning av bilder, videor, länkar ochandra innehåll och produkter, diskussions- och chattjänster samt socialaplattformer och grupparbetsplattformer.

Vi lever redan idag i ett samhälle där, speciellt de lite äldre eleverna/studerande, klarar av att hantera de här tjänsterna bättre än sina lärare. Och där tror jag att vi kommer att se den största utmaningen för lärarna! Att använda sociala medier i undervisningen handlar, eller borde iaf handla, om att dela med sig av sina kunskaper, tillsammans hitta svar och lösningar på frågor och att ta del av andras upplevelser. Lärarens uppgift kommer då antagligen i de här sammanhangen att inte längre vara den stora lärande kraften, utan mera en övervakande person. Och på den punkten är jag inte övertygad om att lärarna, speciellt de som inte känner till möjligheterna och begränsningarna med sociala medier kommer att hitta sin plats.

Även om rekommendationen i helhet är väldigt luddig och diffus, så är jag övertygad om att det här är ett steg i rätt riktning! Jag har tidigare skrivit om personlig inlärningsmiljö och är relativt säker på att ”livslångt lärande” är något som kommer att vara högst aktuellt – även i framtiden. Därför tycker jag att det är viktigt att de här kanalerna introduceras redan i skolan!

Diskussionen om bilder, och om att pinna bilder i Pinterest, stod i fokus på #AnkSoMe. Jag måste säga att hela diskussionen egentligen irriterar mig en aning. Nu är det Hans Kullin som skriver ett inlägg om huruvida man vågar pinna bilder från dn.se. Det finns en juridisk aspekt av det hela, men jag förstår inte varför upphovsmän konstant skall reta upp sig på den här typen av frågor?

Jag har ställt frågan i samband med att jag utredde fallet med FNB:s ingresser på Noterat, som jag fortfarande egentligen inte har fått någon klarhet i. Frågan jag ställer mig är: varför vill man inte att ens upphovsrättsliga material skall få spridning. Så länge källhänvisningarna är i ordning ser jag helt enkelt inte problemet med att göra bildcitat och länkar. Nu måste jag naturligtvis göra klart att det är stor skillnad på ett citat, och ren kopiering. Men följer man de kutymer, och den etik som är allmänt accepterad på internet, så tycker jag att all spridning – inte bara är okej – utan rentav är nödvändig!

Inbäddning och delning av bilder på bloggar

Jag har svårt att se några som helst problem med att man bäddar in media och bilder på en blogg eller hemsida, det samma gäller vidarepublicering av bilder och/eller citat. De viktigaste fördelarna med den här typen av publicitet tycker jag att är:

• Direkt trafik till hemsidan/artikel som orginalbilden är publicerad på, av besökare som kanske aldrig skulle ha besökt din sida.
• Inlänkar som främjar din sökmotoroptimering.

Att dela via Pinterest eller motsvarande tjänster

Här har jag också lika svårt att tänka mig några som helst negativa. De positiva aspekterna med den här typen av delning tycker jag att är:

• Bilderna är lätta att, för ännu en tredje part, att ytterligare dela vidare av dina bilder. Det betyder att du får ännu mera spridning och ännu mera länkar.
• Använder man sig av Pinterest, så får du dessutom också inlänkar som kan främja din sökmotoroptimering.
• Direkt trafik till din hemsida av personer som annars inte hade besökt den.

En annan aspekt av det hela är det faktum att ifall pinningar på Pinterest är olagliga, så kan man jämföra det med stora delar av internet. Det har tidigare varit mycket snack om t.ex. Googles bildsök, där har utslaget varit att det inte är olagligt eftersom man endast visar thumbnails. Men faktum är att man också där enkelt kan titta på bilden utanför dess orginalsammanhang.

I lördags deltog jag i AnkSoMe, eoch jag måste säga att jag var mycket positivt överraskad av dagen. Jag har nu, i snart en vecka, funderat på hur jag skall sammanfatta dagen. Att gå in på allt som diskuterades under dagen, är så gott som omöjligt, att plocka ut de intressantaste bitarna blir nog också svårt, eftersom hela dagen var otroligt intressant!

 Some rights reserved by fredcavazza

Det intressanta med dagen var nog det faktum, att vi vår många människor med helt olika bakgrund. En del med bakgrund inom IT, andra med bakgrund i traditionell media, människor som arbetar med marknadsföring och en del som bara bloggar. Det som jag tror att alla som var på plats kan relatera till, är att vi alla besitter kunskap, kunskap som andra kan ha nytta av.

Under dagen diskuterade vi tre olika delområden, verktyg, communities och foto & video. Det som jag tycker var gemensamt för alla de här diskussionerna var juridiska frågor, oberoende vad vi diskuterade, så slank vi – förr eller senare – in på huruvida något är lagligt, eller inte. Den här diskussionen tycker jag ju är intressant, eftersom den är högst aktuell för mig genom FNB-Noterat dispyten som pågått den senaste tiden.

Foto och film.

På spåret foto och film talade vi en hel del om Pinterest och vilka bilder det är lagligt att ”pinna”. Just det här spåret handlade väldigt mycket om juridik, vad får man publicera för bilder, hur gäller citaträtten för bilder, osv. I det stora hela kan man väl säga att det blev mycket diskussion, men det fanns många åsikter om vad som var lagligt och/eller etiskt korrekt att publicera.

I kort talade vi om det här sakerna på fotospåret:

• Får man, får man inte publicera bilder med stöd av citatarätten, och hur skall det isf göras. Några konkreta svar eller lösningar kom vi dock inte fram till. Ifall någon vet exakt hur det ligger till, kommentera gärna.
• Samma fråga diskuterades då det gäller Pinterest, eftersom man inte flyttar något, eller publicerar något, det handlar i princip om en länk till ursprungsbilden.
• Vill man publicera video, skall man komma ihåg ljudkvaliteten! Man kan leva med dålig bildkvalitet men blir snabbt irriterad på ljudet.
• Blir innehållet mer intressant ifall man har bilder. Jag hävdar iaf att det är lättare att fånga intresse med hjälp av en bild, och jag påstår också att jag har flera läsare på ett blogginlägg med bilder, än på ett utan bilder.

Verktyg

På verktygsspåret handlade det också mycket om bilder, därav även Pinterest. De här var huvudpunkterna som vi talade om på verktygsspåret:

• Pinterest som ett hjälpverktyg till SEO, till skillnad från många andra sociala medier är inte länkarna från Pinterest noindex eller nofollow.
• Facebook som ett nyttoverktyg, många använder Facebook i sin dagliga kommunikation. Det blir som en adressbok, andra telefon eller mailbox.
• Utnyttjandet av Facebooks slutna grupper som en typ av intranät. Lätt att kommunicera både i små och lite större grupper. Hur var det mad #AnkSoMe, skulle vi få igång någon AnkSoMe grupp, borde någon ta initiativ?
• Evernote är bra verktyg för att hålla ordning på bokmärken, anteckningar och saker man behöver komma ihåg.
• Folk var i allmänhet rädda/skeptiska för att koppla ihop tjänster (typ Facebook Connect), själv tar stressar jag inte över det, men jag förstår varför man kan se problem med det ifall man inte har koll på vilka tjänster som har tillgång till vad.

Community

Det här spåret är det som jag personligen fick minst ut av, kanske för att dagen började lida mot sitt slut, och att tiden kanske inte riktigt räckte till för att behandla ett så pass stort ämne.

• När lönar det sig att bygga ett nytt community och när lönar det sig att bygga på ett befintligt nätverk. Några konkreta svar på den frågan hittade vi egentligen inte, men vi kunde konstatera att ifall det finns en commuity för intressegruppen, och det finns möjlighet att bygga på den, lönar det sig att göra så.
• Det är arbetssamt att bygga en helt ny community.
• Välj plattform noggrant. Var försiktig med att börja bygga på en plattform som är på utgående, då riskerar man att göra mycket onödigt arbete. Det talades mycket om att bygga på Facebook, själv tycker jag också att det är en bra idé, men man skall vara försiktig att sätta alla kort på en plattform som man egentligen inte har någon som helst kontroll över.
• Då communityn tid är över är det viktigt att låta den dö ut, desperata försök att hålla en community vid liv tjänar inget till.

I det stora hela hade vi en verkligt trevlig dag, och jag ser fram emot att hålla kontakten till många av deltagarna. Jag rekommenderar verkligen alla intresserade att hålla utkik för liknande event i framtiden! För er som är intresserade av att läsa mera om vad vi talade om kan göra det på AnkSoMe hemsidan och i Twitter-flödet #AnkSoM. Dessutom finns det Twitter-flöden för de olika diskussionsspåren. Verktyg hittar ni på #AnkSoMeV, foto och film hittar ni på #AnkSoMeF och community hittar ni på #AnkSoMeC. Presentationen om Forum gruppen på LinkedIn har Patrik Lindfors lovat att skall komma upp på G docs, så när det sker postar jag den i ett nytt inlägg tillsammans med inspelningen från lördagen.

Andra som bloggat om AnkSoMe:

Joakim Granqvist på Visdomar Som Inte Får Plats i Facebooks Uppdates,

Tyvärr var det här det enda jag hittade, ifall någon annan har skrivit, meddela gärna så får ni en fin och värdefull organisk länk på valfritt ord .

Uppdatering:

Jessica Parland-von Essen har också bloggat om #AnkSoMe

Orden ”Facebook får människor att må dåligt”, blir jag lite irriterad på! Speciellt när man hänvisar till forskning som säger att de människor som använder Facebook mest, är de som mår sämst.

 Some rights reserved by GOIABA (Goiabarea)

Jag sitter för tillfället och tittar på Nyhetsmorgon i TV4, där man påpekar att det positiva informationsflödet på Facebook kan vara orsaken till att människor mår sämre av att vistas där. Jag skulle däremot vilja ta vara på den andra sidan, tror ni inte att de som mår sämst, har en större tendens att spendera mera tid på Facebook – eller andra sociala medier?

Jag tror definitivt att det här har en tvåspråkig aspekt, mår man redan dåligt så är det förmodligen lätt att påverkas negativt av det positiva informationsflödet på Facebook. Samtidigt tror jag att det, för många som mår dåligt, kan vara en positiv upplevelse att spendera tid på Facebook. En av de största orsakerna till att man mår dåligt idag är ensamhet, och att spendera tid på Facebook kan definitivt, inte bara ge en känsla av, utan och faktiskt ge oss gemenskap och samvaro.

Själv tycker jag att mitt dagliga liv – mer och mer – flyter ihop med mitt digitala liv. Det här är natuligtvis delvis ettt medvetet val av mig, men jag tycker att det ger mig ett mervärde i mina diskussioner och samtal jag dagligen för – både på de sociala medierna och i det verkliga livet.

Vi har en trevlig dag bakom oss i Helsingfors med en massa trevliga människor, alla aktiva inom sociala medier. Mera om #AnkSoMe tänkte jag skriva imorgon, då tänkte jag sammanfatta mina tankar från dagens diskussioner.

Bild av @laurajohansson via Instagram (http://instagr.am/p/HtuDsyx6_A/)

Tack alla för en trevlig dag! Trevligt att träffa människor som är bekanta via Twitter, Foursquare osv irl, bl.a. @laurajohansson och @mickhinds , två personer som man följt på nätet en längre tid. Intressant att se människorna bakom tweetsen, check insen och blogginläggen.

Nu är vi här igen, diskussionen om huruvida anställda skall få använda Facebook – eller internet i allmänhet – på arbetstid. Jag lyssnade på radion idag och hörde att diskussionen kom upp om hur Lojo och Raseborg hanterar privat internetanvändning på arbetstid. Det här fick naturligtvis mig att igen börja fundera på saken, och konstaterar att jag egentligen inte överhuvudtagtet förstår hur arbetsgivarna tänker.

Innan man tar diskussionen om huruvida anställda skall få använda Facebook, eller något annat av de sociala medierna, på arbetstid, tycker jag att arbetsgivarna skall ställa sig följande fråga: Betalar ni era anställda för deras tid, eller betalar ni dem för det jobb de gör? Jag menar, vad är viktigare för en arbetsgivare, att en anställde arbetar varje sekund av sin arbetstid eller att han/hon uppnår önskat resultat?

Bild av GOIABA (Goiabarea) (CC BY 2.0)

När man, som i Raseborg, väljer att förbjuda Facebook i privatanvändning men nog tillåter – eller kanske t.o.m. kräver – att man skall använda det i arbetet är jag rätt säker på att det måste orsaka problem.

För det första undrar jag var man drar linjen mellan privatbruk och arbetsbruk? Ifall någon skriver ett meddelande till mig, som rör arbetet men är adresserat till mitt privata Facebook-konto, får jag då läsa och svara på detta meddelande? Och hur skall jag kunna notera detta meddelande, ifall jag inte får logga in på mitt privata Facebook-konto?

När jag vidare funderar på den här saken undrar jag varför man vill att anställda skall arbeta med Facebook-sidor i arbetet, men inte låter dem använda sig av sina privata Facebook-konton. Enligt mig går det här emot hela principen med sociala medier. Bakom varje Facebook-inlägg, blogginlägg eller Tweet tycker jag att det alltid skall finnas en person, spelar det då någon roll ifall jag skriver det med min personliga profil eller på min arbetsgivares Facebook-sida? Jag tror helt enkelt att arbetsgivarna måste börja se de olika sociala medierna som en kommunikationskanal – och inte som ett fritidsnöje!

Jag tror helt enkelt att arbetsgivarna måste börja se på Facebook som en positiv sak, istället för ett problem. I alla fall en del av det som de anställda skriver på sina Facebook-profiler, kommer att handla om deras arbete. Vilket kommer att leda till att deras bekanta kommer att vara mera medvetna om vad de gör på jobbet, något som jag bara kan se som en positiv sak för arbetsgivaren. Ifall arbetsgivaren däremot är rädd för vad de anställda skriver på Facebook, så är de kanske inte de anställda det är fel på utan arbetsgivaren som borde fundera över vad som är fel.

Jag har läst en del om det arbete UD gör på nätet, och i sociala medier, men jag har inte förren idag förstått omfattningen av det arbete de gör – och jag måste säga att jag är mäkta imponerad!

När jag under kvällen, i efterhand, har kollat livesändningarna från Internetdagarna på Bambuser och följt taggen #ind11 på Twitter är det många saker med UD:s närvaro på de digitala kanalerna som överraskar mig positivt.

För drygt ett år sedan sjösatte UD satsningen på sociala medier. De visste att prövningen skulle komma vid en internationell kris med svenskar i knipa. //Elisabeth Nilsson, Webbredaktör Internetdagarna, .SE

De saker jag gillar med UD på nätet:

• Kolla UD:s hemsida, det är kanske det tråkigaste av UD på nätet och styrs vad jag förstår egentligen helt av Regeringskansliet. Men den är fortfarande helt ok!
• På http://blogg.ud.se/ kan du följa flera bloggar, eller läsa inlägg direkt genom klicka på kartan!
• UD finns på Flickr, och det som överraskade mig – bilderna är (iaf de som jag sett) CC-licensierade!
• UD har flera Twitterkonton, här är huvudkontot. @Utrikesdep
• Några av Sveriges ambassader har startat Facebook-sidor!

@Jocke sammanfattar, på ett bra sätt, för Meryem Can på Appelberg hur företag skall bete sig på sociala medier.

”– Kunderna har alltid pratat med varandra, den stora skillnaden är inte att fler kunder kan lyssna till varandra, utan att du som företagare nu äntligen kan höra vad de säger. Samtidigt ökar pressen. Med sociala medier blir det allt mer uppenbart att företaget måste vara bra – på riktigt.”

Joakim Jardenberg from Appelberg on Vimeo.

Läs även inlägget på jardenberg.se

När jag läste det här inlägget av @kjellberg , som till stor del handlar om att bloggare länkar till varandra bara för att hamna högt upp på listor blir jag lite förundrad- är det verkligen så? Jo, jag tror att Kjellberg har rätt, iaf när det gäller den bloggargruppen som han talar om – nämligen politiker.

Jag är rätt övertygad om att den här gruppen av bloggare inte bloggar för att de vill göra det, utan snarare för att det finns en förväntan om att de skall blogga. Efter Obamas presidentvalskampanj i USA, var det stora samtalsämnet inför valen, både i Finland och Sverige, vem som kunde sköta kampanjen bäst på de sociala meidierna. Slutresultatet blev i det stora hela en hel massa politiker som halvhjärtat började blogga, Twittra och skapa Facebook-sidor, för att det var de som förväntades av dem och det var framförallt det som som skulle avgöra valet.

Det här gör att politikerbloggar, som Kjellberg och Erik Laakso säger, blir tråkiga och kvaliteten på innehållet ligger på en helt annan nivå än de som bloggar för att de vill det – eller förstår varför de bloggar.

Bild av alamodestuff (CC BY-NC-ND 2.0)

Jag tror personligen att orsaken till att kampanjerna i de digitala kanalerna misslyckas så drastiskt är att politikerbloggarna har missförstått syftet med att blogga politiskt! Enligt mig handlar det här om att ta diskussionen där människorna finns, och släppa in allmänheten i diskussionen. Men vad jag har sett av de politiker som försöker vara aktiva på de digitala kanalerna, är det väldigt få som skulle använda de här medierna som något annat än reklamplattformar.

Finns det någon som sett en politiker som skulle ha hittat verkygen, och använt dem aktivt, för att lyssna på och delta i diskussionen?

Jag har under dagen sett flera vänner som ”joi pullakahvit Jone Nikulan kanssa” på Facebook. Jag reagerade egentligen inte överhuvudtaget på den, innan jag själv fick en kaffeinbjudan, men nu måste jag säga att jag tycker det här är riktigt bra! Tack för inbjudan Robin!

Genom att ”bjuda” dina Facebook-vänner på kaffe och posta inbjudan på deras vägg, eller i ditt nyhetsflöde, som en nyhetsrubrik där det står att du du har fikat med Jone Nikula hjälper du att göra Vaasan-bagerierna mera känt.

Jag brukar klaga på att man i Finland gör dålig och fantasilös reklam, iaf om man jämför med den svenska marknaden, men nu tycker jag faktiskt att man har lyckats göra en fungerande och riktigt rolig viral kampanj.

Det enda jag undrar, hade det inte funnits någon bättre än Jone att använda i den här kampanjen?