Några välvalda ord av @jocke igen. Är dock inte helt övertygad över Buzz, men det sker väl förbättringar, får man hoppas iaf!

HD.se: ”Buzz kan ta en position vid sidan om Facebook”

Debatten är det väl i sig inget konstigt med och arbetsgivare har all rätt i världen att välja ifall deras anställda skall få surfa på arbetstid eller inte. Men i den här diskussionen tycker jag att det intressanta är att Lena Nordin på SATS starkt påstår att deras anställda stimuleras av den sociala kontakten på arbetsplatsen och att det inte behövs någon annan typ av kommunikation bland de anställda. Enligt Nordin har det gått så långt att deras anställda inte ens använder mobiltelefonen på arbetstid.

Ifall de anställda nu tycker att det verkligen är såhär det är, så vore det väl knappast nödvändigt att blockera sociala medier på SATS. Joakim Jardenberg (@jocke) säger i intervjun på TV4 att alla anställda är, eller i alla fall borde verka som företagets ambassadörer, och då även borde kunna ta del av och delta i diskussionen om företaget på de sociala medierna. Det håller däremot inte Nordin med om, hon tycker att det gott och väl räcker till med att företaget är närvarande på de sociala medierna genom deras marknadsavdelning.

Jag som konstant tar upp företags närvaro på de sociala medierna och påpekar att närvaron alltid skall vara äkta, vill tycka att det här tankesättet är konservativt och ineffektivt. Visserligen kan ett företags marknadsavdelning delvis styra det budskap man sänder ut via de sociala medierna men jag är övertygad att det budskapet till stor del blir konstgjort och påträngande.

Jag kan försöka förklara min tankegång genom ett exempel; säg att SATS marknadsavdelning skriver en ”statusuppdatering” på Facebook i stil med det här, som är taget från SATS hemsida: ”Idag: Gör SATS roliga träningstest och få 5 kostnadsfria provträningstillfällen på SATS”. Hur många tror ni att verkligen får inspiration att gå och träna av det här? Om däremot en anställd på SATS skriver i sin statusuppdatering: ”skitkul på jobbet med en massa träningstest”, går kanske budskapet bättre fram till SATS slutkonsument – varför? Jag är övertygad om att den äkta närvaron på de sociala medierna är den som i längden fungerar bäst, personens statusuppdatering är till skillnad från marknadsavdelningens meddelande inte planerad för att sälja, utan för att ha kontakt med människor och tas därför också emot på samma sätt!

Tillbaka till intervjun med Jardenberg och Nordin. Jag kan hålla med om att det på vissa arbetsplatser som till exempel sjukhus kan vara på sin plats att förbjuda privat surfande på nätet. I till exempel ett vårdrum skall patienten känna att all uppmärksamhet skall riktas mot henne eller honom och inte att läkaren eller sköterskan har kontakt med sina vänner. Men i övrigt är jag beredd att hålla med om Jardenbergs påstående: det enda vi kan vara säkra på om vi förbjuder användandet av de sociala medierna på arbetsplatserna är att vi också eliminerar de positiva sidorna av användandet.

Läs Joakim Jardenbergs blogginlägg här

Om man tillverkar en riktigt bra mixer och vill nå ut med budskapet till allmänheten att den faktiskt är riktigt bra är man tvungen att ta till fantasin. En mixer är kanske inte den mest sexiga produkten att marknadsföra och marknadsföringen hamnar lätt i kategorin ”reklamer som lätt glöms bort”. Blendtec har gjort en riktigt bra kampanj med just sin oerhört kraftfulla mixer som går under namnet ”Will it blend”, i kampanjen är sociala medier som Youtube, Facebook och Twitter i kraftig användning.

I Youtube-klipp serien ”Will it blend” kan man se Tom Dickson mixa allt från en Iphone till en ”air soft gun” och en kamera med budskapet; ”Will it blend?” och slutresultatet; ”Don´t breathe this, it is Iphone dust”. Även om klippen i längden blir aningen tråkiga är kampanjen helt klart lyckad och rolig, med knappa 7000 fans på Facebook och ca 2000 följare på Twitter sprids budskapet snabbt och klippen har ofta kring 4 miljoner visningar.

Tack till @llindroos för tipset! Besök ”will it blend” här: http://www.blendtec.com/willitblend/

Mattias Handley, som driver bloggen Spinell, tänker utföra ett intressant experiment om sociala medier, jag hoppas att vi kommer att få se några seriösa resultat snart!

Läs om experimentet på spinell.se här!

Jag sitter och läser en artikel av Lars Danielsson på idg.se om microbloggande bland företag. Att microblogging kan bli en viktig del av ett företags interna kommunikation, det påstår en del företag som testat.

Att man vet mer om främlingar på Facebook eller Twitter än vad man vet om sina anställda eller samarbetspartners på ett företag. Det är det här tankesättet som har legat till grund för en mängd nya kommunikationslösningar i kategorin ”microbloggar för företag”. Att microbloggandet kan minska mängden e-post och är lättillgängligt till exempel via mobiltelefonen gör det lätt för de anställda att kommunicera med varandra. Det är de fördelarna som främst nämns av Danielsson i artikeln.

– Jag vet mer om främlingar på Facebook än jag vet om mina anställda och vad de arbetar med. Jag vet när mina vänner går på bio men inte när min försäljningschef besöker vår största kund, säger Marc Benioff.

Artikeln går i linjen med att varje större företag förr eller senare borde ha ett internt microbloggingsnätverk i sitt intranät. Jag tror personligen definitivt att en intern microblogg i ett medelstort företag kan förenkla kommunikationen och förbättra kamratskapet och samarbetsförmågan. Själv kan jag tänka mig olika lösningar som att till exempel koppla ett Facebook- eller Twitterkonto till företagets intranetprofiler. Här kan vi visserligen stöta på problem med att behöva ”tvinga” sina anställda att skapa en profil på till exempel Facebook.

Att använda sociala medier som ett verktyg för att kommunicera med samarbetspartners är en sak som jag ser stora fördelar med. Verktyg som anpassade ”newsfeeds” i Facebook eller listor i Twitter är perfekt för det här. Här har man koll på vem som är var och gör det lätt att till exempel samordna möten. Här ser jag också stor potential i att skapa intranät där man kopplar ihop det interna nätet med de publika sociala nätverken. Jag ser en stor fördel med att koppla ihop nätverken på olika sätt, många människor har mängder av platser att logga in på dagligen, fler nätverk gör att andra glöms bort eller att intresset svalnar och uppdateringarna blir lidande.

De största vinnarna inom intern microblogging kan jag se att skulle vara till exempel medieföretag och nyhetsproducenter. I den här typen av arbete är kommunikationen viktig och via anpassad microblogging skulle man lätt kunna sprida ordet snabbt och effektivt.

Hur rankar Google länkar från Facebook, Twitter och andra sociala medier? Den här Youtubevideon förklarar hur Google ser på länkar från de sociala medierna.

I blogginlägget ”Planerade statusuppdateringar – bra eller dåligt” beskrev jag Unsgaards misstag i sin statusuppdatering på Facebook med utgångsläge från Niclas Strandhs blogginlägg ”Unsgaards statusuppdatering visar behovet av personlig sociala mediestrategi”.

De flesta politiker har länge pratat om Obama och sociala medier, man har lusläst alla analyser på längden och på tvären för att hitta det digitala gyllene snittet som kan vinna ett val. Samtidigt har sociala medier bland traditionella mediehus blivit en verklighet och inget som man längre kan negligera.

Här har Strandh nu skrivit en debattartikel på SVT med rubriken: ”Tysta inte samtalet på nätet”  och behandlar är en väldigt intressant fortsättning på blogginlägget.

Igår fick jag en Alltoplänk av en kompis (@JonathanBJ) på Twitter med rubriken Social Media gurus multiplying like rabbits. Den handlar om att allt fler och fler utger sig för att vara ”gurun” på social media eller titulerar sig ”Twitter Ninja”, ”Facebookstareteg” eller ”Flickr superstar”. Det här är ett problem som enligt mig fallit lite i skuggan för problemet med oseriös social media marknadsföring, med bl.a. påhittade indentiteter, spam och överplanerade statusuppdateringar.

Som jag tidigare påpekat i mina blogginlägg så anser jag att för att social mediamarknadsföring skall fungera i längden måste närvaron på de sociala medierna vara ”på riktigt”, att verkligen kommunicera med sin målgrupp istället för att bara marknadsföra sig och köra ut ett budskap kommer att ge ett bättre slutresultat i det långa loppet.

Dagensmedia.se skriver en artikel om riskerna med så kallande fejkade kampanjer, om hur lätt det är att just på de sociala medierna köra ut ett budskap eftersom man inte är bunden till någon massmedia. Att skapa ett falskt företag som tillexempel Sandhamnstek var definitivt en lyckad kampanj, som drog igång en diskussion på många sociala medier och spreds snabbt. Nyhetsvärdet i avslöjandet av bluffen gjorde att kampanjen bara blev ännu mer effektiv, det enda misstaget enligt mig var att avsluta bluffen för tidigt – jag hade gärna förundrat mig ett litet tag till.

Så bluffkampanjen fungerade, men idén är nu använd och fungerar knappast på längre sikt. En liknande kampanj skulle inte fungera igen och skulle heller inte ha samma nyhetsvärde då den avslöjas, alltså det kortet är redan spelat. Jag vill inte på något sätt påstå att det här skulle vara ett dåligt sätt att marknadsföra sig på, med mycket kreativitet och satsning på ”bluffen” är det mycket effektivt. Men jag kan heller inte påstå att det skulle överensstämma med mitt tankesätt – närvaron på de sociala medierna måste vara på riktigt!

Att nu bloggare nu varnar allmänheten för alla dessa ”sociala media gurun” och uppmanar folk att springa åt andra hållet om de stöter på dem är kanske en bra sak, om vi som vill jobba seriöst med det här marknadsför oss på rätt sätt. Jag anser att vi skall fortsätta jobba med och studeradet här ämnet – vi skall bara inte kalla oss för gurun.

I Hbl hade Lena Skogberg skrivit en artikel om politikers användande av sociala medier med rubriken: ”Twittrande politiker sidsteppar journalister”. Jag tänkte ta vara på det här och kommentera artikel här som en fortsättning på de blogginlägg som jag skrivit den senaste tiden med anknytning till just politikers och företags användning av de sociala medierna.
I artikeln tar man fasta på Matti Vanhanens beslut att meddela om sin avgång endast i sin blogg dagen före julafton, en blogg som dessutom saknar kommentarsfunktion. En handling som Vanhanen, enligt artikeln har gjort för att skydda sig själv, tagit den lätta vägen för att inte behöva svara på krångliga frågor ställda av pressen.

Stötte idag på tre olika artiklar/blogginlägg som på olika sätt behandlar användandet av sociala medier i marknadsföringssyfte. I Resumés artikel kan man läsa om hur b-kändisar i Hollywood kan få upp till 10 000 dollar för att skriva ett positivt Twitterinlägg för en produkt/företag. Antagligen en lönsam typ av marknadsföring men enligt mig något som går helt emot hela idén med sociala medier. Att betala ”Twittrare med många followers” eller Facebookanvändare med många vänner för att sprida reklam verkar patetiskt i mina ögon, det skrämmande i det här är att kommunikationsbyrån Ad.ly har 20 000 personer som publicerar reklam genom Twitterinlägg. Jag har personligen tidigare sett de sociala medierna som en ”tillförlitlig källa” där folk delar med sig av sådant det själva verkligen gillar och tycker att är intressant. Men det här är tydligen en illusion som det är dags att göra sig av med.