Igår fick jag en Alltoplänk av en kompis (@JonathanBJ) på Twitter med rubriken Social Media gurus multiplying like rabbits. Den handlar om att allt fler och fler utger sig för att vara ”gurun” på social media eller titulerar sig ”Twitter Ninja”, ”Facebookstareteg” eller ”Flickr superstar”. Det här är ett problem som enligt mig fallit lite i skuggan för problemet med oseriös social media marknadsföring, med bl.a. påhittade indentiteter, spam och överplanerade statusuppdateringar.

Som jag tidigare påpekat i mina blogginlägg så anser jag att för att social mediamarknadsföring skall fungera i längden måste närvaron på de sociala medierna vara ”på riktigt”, att verkligen kommunicera med sin målgrupp istället för att bara marknadsföra sig och köra ut ett budskap kommer att ge ett bättre slutresultat i det långa loppet.

Dagensmedia.se skriver en artikel om riskerna med så kallande fejkade kampanjer, om hur lätt det är att just på de sociala medierna köra ut ett budskap eftersom man inte är bunden till någon massmedia. Att skapa ett falskt företag som tillexempel Sandhamnstek var definitivt en lyckad kampanj, som drog igång en diskussion på många sociala medier och spreds snabbt. Nyhetsvärdet i avslöjandet av bluffen gjorde att kampanjen bara blev ännu mer effektiv, det enda misstaget enligt mig var att avsluta bluffen för tidigt – jag hade gärna förundrat mig ett litet tag till.

Så bluffkampanjen fungerade, men idén är nu använd och fungerar knappast på längre sikt. En liknande kampanj skulle inte fungera igen och skulle heller inte ha samma nyhetsvärde då den avslöjas, alltså det kortet är redan spelat. Jag vill inte på något sätt påstå att det här skulle vara ett dåligt sätt att marknadsföra sig på, med mycket kreativitet och satsning på ”bluffen” är det mycket effektivt. Men jag kan heller inte påstå att det skulle överensstämma med mitt tankesätt – närvaron på de sociala medierna måste vara på riktigt!

Att nu bloggare nu varnar allmänheten för alla dessa ”sociala media gurun” och uppmanar folk att springa åt andra hållet om de stöter på dem är kanske en bra sak, om vi som vill jobba seriöst med det här marknadsför oss på rätt sätt. Jag anser att vi skall fortsätta jobba med och studeradet här ämnet – vi skall bara inte kalla oss för gurun.