Jag har länge planerat att köra videoinlägg här men hittills, antagligen pga lathet, har det inte blivit av. Borde kanske ta mig i skinnet och slå slag i saken efter att ha sett det här klippet.

Personligen tycker jag att det är betydligt mycket trevligare, och lättare, att ta till mig information via video än text. Men det är väl personligt – vad tycker ni?

Läs mer på problogger.net

Ursprunget till fördomarna mot bloggarna eller den stereotypa ytliga modebloggaren, åsikterna (och fördomarna) om Blondinbella är många men vad har vi att lära av denna framgångssaga?

@doktorspinn har listat de saker som inspirerar honom i Blondinbellas blogg.

I april 2011 har vi riksdagsval i Finland, kandidatuppställningen fastställs den 17 mars men arbetet för politikerna börjar, eller borde i alla fall börja, mycket tidigare. Jag har tänkt mig att granska några politikers arbete på de digitala kanalerna fram till valet den 17 april. Hur arbetar och kommunicerar politikerna och partierna med väljarna genom kanaler som Facebook, Twitter och bloggar? Det hoppas jag att få en klarare bild av det de närmaste månaderna.

Eftersom jag omöjligt kan följa alla politikerbloggare i landet har jag valt ut några som jag kommer att följa närmare. Inte på något sätt för deras politiska åsikter, utan för att försöka skapa mig en så klar bild som möjligt av hur politikerna och partierna sköter kommunikationen med väljarna på nätet och hur de skiljer sig från varandra.

Alexander Stubb, Samlingspartiet, är med i listan eftersom ett snabbt besök på hemsidan, www.alexstubb.com, ser ut att inbjuda till diskussion. Jag är intresserad av att se om det är en ”vanlig politikerfasad” eller om diskussionen faktiskt äger rum. På Facebook var Stubb lätt att hitta via hans hemsida men ett Twitter-konto hittade jag inte. Uppdatering: missade att länka till @kokoomus

Mari Kiviniemi, Centern, (www.marikiviniemi.net) ligger ganska i centrum för det arbete Centern gör för tillfället och det får mig att bli intresserad. Hur hanterar Mari och Centern kritik och diskussion. Jag är kritisk och tror att vi kommer att se en hel del envägskommunikation för centerns del. Både Maris och Centerns Facebook-sidor var väldigt lätta att hitta, Centern hittar man på @keskusta, Mari Kiviniemi hitta jag dock inte på Twitter.

Ulla-Maj Wideroos, SFP, jag hade egentligen velat följa Stefan Wallin från SFP men eftersom hans blogg inte genererar någon RSS-feed (i alla fall som jag får in i min Reader) tänker jag inte ta mig problemet att göra det. Ulla-Majs blogg, http://bloggen.fi/umw/, är varken speciellt avancerad eller välutvecklad utseendemässigt men innehållmässigt ser det ut att i alla fall uppdateras kontinuerligt. Hennes Facebook-sida hittar man lätt genom en sökning, men fortfarande inget på Twitter?

Timo Soini, Sannfinländarna, (http://timosoini.fi) kanske inte lika radikalt som Sverigedemokraterna men kommer definitivt att köra på att plocka mycket proteströster. Kommunikationen kommer att spela stor roll och det är det enda jag följer med intresse när det gäller Sannfinländarna. Tänker dock inte sjunka så lågt att jag ”gillar” varken Timo Soini eller Perussuomalaiset på Facebook, inte ens i undersökningssyfte. Och fortfarande inget twittrande?

De gröna, jag har valt att följa partibloggen (www.vihreat.fi/vihreablogi) istället för en enskild politiker för att försöka se skillnader i kommunikationen jämfört med de enskilda bloggarna. De gröna hittar man lätt på Facebook genom deras hemsida och så hittar man även @vihreat på Twitter.

Heidi Komulainen, Vänsterförbundet, är den enda som ser ens lite intressant ut från ett kommunikationsperspektiv när jag bläddrar igenom Vänsterförbundets representanter. Heidi Komulainens Facebook-profil hittar man via hennes hemsida men ingen Facebook-sida och heller inget Twitterkonto.

Fredrika Åkerö får vara representant för både lokalpolitiker och det yngre gardet med sina två bloggar: http://thesuoffice.blogspot.com/, och http://www.raseborg.fi/bloggar/fredrika. Som lokalpolitiker i Raseborg och förbundsordförande i svensk ungdom borde hon ha en del att dela med sig av.

Mera ingående utredningar av de kandidater jag har på listan är att vänta, listan kan och kommer antagligen att ändra under vägen till valet! För er som är intresserade av det här ”projektet” kommer jag att skapa en ny kategori, Val 2011, som är avsedd endast för det här!

Vi tar allt för ofta fasta på endast det negativa i aspekterna när vi talar om framgångar, eller närmare sagt saknandet av framgångar i de sociala medierna. Vi berättar vem som gör fel och hur de borde göra istället, så gjorde kanske även jag i mitt inlägg här om dagen som behandlade politikers kampanjer på de sociala medierna. Men för att inte glömma att det faktiskt finns politiker som gör det här riktigt bra vill jag idag ta upp ett exempel på en sådan!

Jag har sedan en tid tillbaka följt Kent Persson på Twitter och därigenom även stundvis läst hans blogg på kentpersson.wordpress.com och jag måste säga, utan att kommentera några politiska åsikter, att han gör det riktigt bra. Inläggen i bloggen behandlar ofta sakfrågor, blandat med att Kent ofta bjuder på sig själv – något som alltid går hem bland bloggföljare. Kent har hittat en röd linje i att vara transparent och dela med sig av sina dagliga erfarenheter samtidigt som han konstant tar upp viktiga samhällsfrågor och kommunicerar med sina följare som hoppeligen också är eller kommer att bli hans trogna väljare.

När jag nu bläddrar igenom Kents blogg finns det egentligen endast en sak som jag personligen tycker att skulle kunna göras bättre och det gäller kommentarerna. Det är ganska sällsynt att Kent är med och svarar på kommentarerna (iaf direkt öppet i kommentarsfältet) och där hade jag gärna sett lite mera engagemang. Att öppet svara på kommentarer och själv delta i diskussionen visar på att man har ett intresse att, som e det här fallet, lyssna på väljarna.

Tyvärr hittade jag ingen politiker i Finland som jag hade kunnat dra den här parallellen till. Jag hade gärna kommenterat en finsk eller ännu hellre en finlandssvensk politiker i det här inlägget!

Jag har tidigare länkat till ett videoklipp med Christian Rudolf där han intervjuas när jag skrev ett inlägg angående orsakerna till att vi bloggar. Idag berättar han hur och varför bloggen kan fungera som ett hjälpmedel när det gäller sökmotoroptimering.

Läs Christians blogginlägg på Disruptive här!

Hur skulle du eller jag leva idag om vi inte använde sociala medier? Det här blogginlägget redogör för ett test jag gjorde under våren och försommaren – nämligen att undvika sociala medier så långt det går under en månads tid. Inget Facebook- eller Twittersurfande, inget bloggande, jag undvek till och med att läsa bloggar så gått det går (Här måste jag medge att jag ibland fuskade lite. Försök själv att surfa utan att hamna på en blogg, det är inte lätt.)

Det som egentligen inspirerade mig till att göra det här testet är två saker: Det första är att jag retar upp mig på Facebookgrupper i stil med ”Jag hade en gång ett liv – sen kom Facebook”. Den andra orsaken är att jag vill hitta nya argument att debattera emot när folk påstår att man inte har någon nytta av sociala medier.

Till mina normala morgonrutiner hör att jag läser nyheterna (från de traditionella medierna, naturligtvis via Noterat), kollar mailen, Facebook och Twitter och sedan vidare för att bläddra igenom nya poster i Reader. Då kan vi ju alla räkna ut att det som blir kvar när jag galldrar bort den sociala webben är inte mycket. Redan här konstaterar jag ju att det är ett enormt bortfall i mitt dagliga informationsflöde, och jag är övertygad om att det är just här min frånvaro från de sociala medierna skulle göra störst skada för mig. Att städigt försöka utveckla sitt kunnande på de områden jag arbetar med skulle vara en omöjlighet utan att följa bloggar och de sociala medierna i allmänhet.

För att sedan tala lite om Facbookgrupper och påståenden som ”Jag hade en gång ett liv – sen kom Facebook” vill jag påstå att sanningen är den raka motsatsen. Under den tid jag inte loggade in på Facebook missade jag många evenemang och händelser just på grund av den orsaken att jag inte var närvarande på Facebook. Om man då överför det här till buisnessvärlden så måste ju i princip samma regel gälla där? Om jag missar några fester, tänk då hur många möjligheter ett företag kan missa i form av kundkontakter, duktiga arbetare, samarbetsmöjligheter osv.

Det jag har lärt mig av det här experimentet är att jag är en mycket aktivare människa i ”det verkliga livet” om jag också är aktiv i de sociala nätverken.