Facebook Places eller Foursquare?

En LBS som redan fungerar i Finland är Foursquare, men eftersom tjänsten inte är så jättepopulär ännu (Iaf i när det gäller Finland) är jag rätt övertygad om att Places kommer att sopa Foursquare under mattan ganska fort. Fördelen med att genast kunna dela din position med alla dina vänner på Facebook jämfört med att behöva registrera dig i ett nytt socialt nätverk och hitta alla dina vänner där är definitivt ett vinnarvapen som kommer att ge ett stort försprång åt Places.

Själv gillar jag Foursquare eftersom jag där har möjligheten att välja vilket nätverk jag vill dela min position med, jag kan dela den med mina Twitterföljare och därigenom även med mina professionella kontakter på LinkedIn eller till exempel i ett Ning-nätverk. En möjlighet som kommer att försvinna ifall jag endast använder Facebook Places.

Hur kan det här påverka vår affärsverksamhet?

Jerry Silfwer (@DoktorSpinn) skriver på socialbuisness.se (PR-strategier för location based services) om vad företag och organisationer kan och borde göra för att hänga med i svängarna när det gäller positioneringstjänster. Där förklarar han hur ett företag kan skapa virtuella motsvarigheter till sig själva genom att placera sig på dessa kartor. Jerry säger också att: ”samtidigt kan inte företag förväntas ägna resurser åt att “hoppa på” alla nya webbfenomen som dyker upp som svampar ur marken” och det tankesättet tycker jag kan vara farligt när det gäller den här typen av tjänster. Det är självklart att man måste vara försiktig när det gäller vilka tjänster man skall satsa på men att riskera att utebli från en tjänst som Places som egentligen kan bli hur stor som helst kan stå företaget dyrt i längden.

Därför tycker jag definitivt att man skall följa Jerrys råd:

Att upprätta en PR-strategi för LBS-utvecklingen är till en början enkelt. Monitorering och skyddsregistrering är naturliga första steg, men även riktlinjer för hur företaget ska handskas med olika omdömen, positiva som negativa, låter sig ju göras tämligen instrumentellt om företagsledningen kan övertygas om vikten av att ta ett grepp kring detta.

Det här betyder att det finns en kanal till där dina kunder kan sprida vidare sina erfarenheter av ditt företag eller din organisation. Och då får vi inte glömma de viktiga basstenarna i verksamheten, för ifall vi har missnöjda kunder så kommer vi också att ha en kanal till där de kan sprida sina dåliga erfarenheter av ditt företag eller din organisation. Här har vi också en sak som många företag måste bli bättre på, att svara på kritik och att svara på kritik öppet. Ifall ditt företag finns närvarande på de olika sociala kanalerna så måste också kommunikationen med de kunder som finns där fungera.

Hur fungerar det?

Utan att ha testat Places (så rätta mig ifall jag har fel) säger jag att det är en mycket bra kopia av Foursquare – om inte en bättre kopia än originalet. Hur det fungerar i praktiken kan den här videon förklara bättre än vad jag kan förklara i ord. Den tackar jag @thesebb för att han delat den i sitt blogginlägg on Places!

Glöm inte

Vi skall inte glömma andra viktiga kanaler när det gäller positioneringstjänster! Det har länge varit viktigt, inte minst med tanke på sökmotoroptimeringen, att vårt företag eller organisation finns med i Google Maps och det kommer i framtiden att bli ännu viktigare. Som Jerry säger i samma artikel som tidigare så flyttar kartan in i allt fler applikationer och då handlar det väldigt ofta om just Google Maps.

Jag brukar alltid då det finns möjlighet tala om ett företags ambassadörer och om hur viktiga de är, då talar jag ofta om företagets anställda och hurdan bild de ger av företaget utåt. Jag tycker att de positioneringstjänster som vi nu ser utvecklas ger oss en stor möjlighet att använda våra egna kunder som ambassadörer, och det är enligt mig en mycket mer trovärdig och äkta ambassadör än vad någon av våra anställda någonsin kommer att vara.

Läs Christians blogginlägg på Disruptive här!

Wenderfalck: Därför misslyckas ni i Sociala Medier

Det som egentligen inspirerade mig till att göra det här testet är två saker: Det första är att jag retar upp mig på Facebookgrupper i stil med ”Jag hade en gång ett liv – sen kom Facebook”. Den andra orsaken är att jag vill hitta nya argument att debattera emot när folk påstår att man inte har någon nytta av sociala medier.

Till mina normala morgonrutiner hör att jag läser nyheterna (från de traditionella medierna, naturligtvis via Noterat), kollar mailen, Facebook och Twitter och sedan vidare för att bläddra igenom nya poster i Reader. Då kan vi ju alla räkna ut att det som blir kvar när jag galldrar bort den sociala webben är inte mycket. Redan här konstaterar jag ju att det är ett enormt bortfall i mitt dagliga informationsflöde, och jag är övertygad om att det är just här min frånvaro från de sociala medierna skulle göra störst skada för mig. Att städigt försöka utveckla sitt kunnande på de områden jag arbetar med skulle vara en omöjlighet utan att följa bloggar och de sociala medierna i allmänhet.

För att sedan tala lite om Facbookgrupper och påståenden som ”Jag hade en gång ett liv – sen kom Facebook” vill jag påstå att sanningen är den raka motsatsen. Under den tid jag inte loggade in på Facebook missade jag många evenemang och händelser just på grund av den orsaken att jag inte var närvarande på Facebook. Om man då överför det här till buisnessvärlden så måste ju i princip samma regel gälla där? Om jag missar några fester, tänk då hur många möjligheter ett företag kan missa i form av kundkontakter, duktiga arbetare, samarbetsmöjligheter osv.

Det jag har lärt mig av det här experimentet är att jag är en mycket aktivare människa i ”det verkliga livet” om jag också är aktiv i de sociala nätverken.

Och då kan jag konstatera att Jonathans instruktioner var oerhört tydliga och lätta att följa, på mindre än tio minuter har jag enkelt och utan bekymmer gjort en sitemap till min blogg.
Här kan du se mitt exempel som inte innehåller några konstigheter, utan är en simpel lista över alla mina blogginlägg.

Så för att svara på din fråga @JonathanBJ , din tutorial är bra och lätt att förstå sig på!

http://www.naknasanningen.com/stephan-ekbergh-slutar-blogga

Magnus tankar är intressanta, det lönar sig att ta del av dem! Men läs även Stephan Ekberghs kommentar, där han berättar om hur han tänker när han väljer att sluta blogga.

Tack Magnus ( @sokmotorkonsult ) för ett intressant inlägg!

Här har ni i alla fall ett intressant gästbloggsinlägg av Erik Fors-Andrée på Mindpark, han har några riktigt bra åsikter och kommentarer!

Nej, DI – Sök är fortfarande bäst för att nå din målgrupp

Att dissa sociala medier för printade annonser tror jag definitivt att är fel väg att gå, varför skippa det ena för att ge plats åt det andra. Skapa ett digitalt fält kring de traditionella formerna av annonsering istället. Sociala medier är liksom sök väldigt kraftiga verktyg när det gäller marknadsföring, men det betyder väl inte att vi måste skippa traditionell annonsering? Jag är övertygad om att den som klarar av att skapa de bästa helheterna genom att kombinera de här olika typerna av marknadsföring kommer att vara den som drar det längsta strået när det gäller framtidens marknadsföring!

www.joinsimon.se/nej-di-sok-ar-fortfarande-bast-for-att-na-din-malgrupp/

Uppdatering:

Sebastian på Genero har skrivit ett blogginlägg om det här på marknadsföring.fi.

En intressant fråga när det gäller sociala medier är hur man skall behandla sina medarbetare på de sociala medierna. För mig själv är det här en fråga som jag inte lägger speciellt stor vikt vid eftersom jag som privatföretagare låter mitt privat- och arbetsliv flyta ihop rätt mycket. Jag gör därför kanske inte så stor skillnad mellan affärsbekanta och bekanta i största allmänhet. Men hur är det för folk som vill bevara sitt privatliv privat och inte låta arbetslivet tränga in i privatlivet på samma sätt som jag låter det göra? En ännu större fråga är kanske hur våra medarbetare ser på vårt beteende när det gäller sociala medier. Ifall vi väljer at inte släppa in våra medarbetare i vår sociala värld kanske de tar illa upp och ser det som om vi stänger dem ute, gör vi tvärtom och vill ”vara vän” med alla våra medarbetare kanske de känner sig förföljda.

Mattias Handley ger några goda råd i sitt blogginlägg och jag skulle särskilt ta fasta på vikten att vara konsekvent när det gäller att släppa in dina medarbetare i ditt sociala nätverk. Att endast släppa in vissa personer kommer att ge en bild av att du ”väljer umgänge”, det tycker jag Mattias beskriver ganska bra med de här orden:

I mitt tycke är detta en dålig strategi. Det är i mina ögon samma sak som att tacka nej när en medarbetare frågar om ni skall äta lunch, för att sedan gå till nästa medarbetare och fråga om inte ni två kan luncha.

På samma sätt som jag själv gör mig, eller i alla fall försöker göra mig transparent genom att minska sekretessen på min Facebook-profil eller släpper in allmänheten i mitt liv genom Twitter skulle jag önska att mina medarbetare släpper in mig själv och andra i deras digitala värld.

När vi talar om företags närvaro på sociala medier och företags transparens i största allmänhet tror jag att vi behöver få fler människor som vill vara transparenta. Jag gillar tankesättet att varje anställd borde verka som ett företags ambassadör och om vi skall nå dit och lyckas använda dessa effektiva ambassadörer är jag övertygad om att vi först måste öppna upp våra nätverk inför varandra.

Det är självklart att var och en själv måste få bestämma vem den vill släppa in i sitt privata liv, men om vi lyckas skapa en större öppenhet bland våra medarbetare är det definitivt ett steg på vägen mot större öppenhet mot allmänheten.