Nu är vi här igen, diskussionen om huruvida anställda skall få använda Facebook – eller internet i allmänhet – på arbetstid. Jag lyssnade på radion idag och hörde att diskussionen kom upp om hur Lojo och Raseborg hanterar privat internetanvändning på arbetstid. Det här fick naturligtvis mig att igen börja fundera på saken, och konstaterar att jag egentligen inte överhuvudtagtet förstår hur arbetsgivarna tänker.

Innan man tar diskussionen om huruvida anställda skall få använda Facebook, eller något annat av de sociala medierna, på arbetstid, tycker jag att arbetsgivarna skall ställa sig följande fråga: Betalar ni era anställda för deras tid, eller betalar ni dem för det jobb de gör? Jag menar, vad är viktigare för en arbetsgivare, att en anställde arbetar varje sekund av sin arbetstid eller att han/hon uppnår önskat resultat?

När man, som i Raseborg, väljer att förbjuda Facebook i privatanvändning men nog tillåter – eller kanske t.o.m. kräver – att man skall använda det i arbetet är jag rätt säker på att det måste orsaka problem.

För det första undrar jag var man drar linjen mellan privatbruk och arbetsbruk? Ifall någon skriver ett meddelande till mig, som rör arbetet men är adresserat till mitt privata Facebook-konto, får jag då läsa och svara på detta meddelande? Och hur skall jag kunna notera detta meddelande, ifall jag inte får logga in på mitt privata Facebook-konto?

När jag vidare funderar på den här saken undrar jag varför man vill att anställda skall arbeta med Facebook-sidor i arbetet, men inte låter dem använda sig av sina privata Facebook-konton. Enligt mig går det här emot hela principen med sociala medier. Bakom varje Facebook-inlägg, blogginlägg eller Tweet tycker jag att det alltid skall finnas en person, spelar det då någon roll ifall jag skriver det med min personliga profil eller på min arbetsgivares Facebook-sida? Jag tror helt enkelt att arbetsgivarna måste börja se de olika sociala medierna som en kommunikationskanal – och inte som ett fritidsnöje!

Jag tror helt enkelt att arbetsgivarna måste börja se på Facebook som en positiv sak, istället för ett problem. I alla fall en del av det som de anställda skriver på sina Facebook-profiler, kommer att handla om deras arbete. Vilket kommer att leda till att deras bekanta kommer att vara mera medvetna om vad de gör på jobbet, något som jag bara kan se som en positiv sak för arbetsgivaren. Ifall arbetsgivaren däremot är rädd för vad de anställda skriver på Facebook, så är de kanske inte de anställda det är fel på utan arbetsgivaren som borde fundera över vad som är fel.