Efter några timmars kvällspyssel, med datorn i famnen och filmen snurrande i TV:n har jag uppdaterat utseendet här på bloggen. Förutom den nya designen har jag även städat upp lite bland widgetsen till höger, redo att fylla på med nytt – tipsa gärna

Nu kör jag en väldigt lätt modifierad Illacrimo av Design Disease

Sitter i Vasa, i lillasysters lägenhet, och fördriver tiden genom att utveckla utseendet på den här bloggen lite. Så undra inte ifall layouten ser lite konstig ut den här lördagskvällen.

Efter att jag har hunnit reflektera en del över det överraskande resultatet i riksdagsvalet och sett många människor som uttryckt sin besvikelse över att Sannfinländarna tagit så pass stor plats i politiken som de nu gjort, vill nu även jag uttrycka min besvikelse. En stor del av den skepsis och oro jag ser bland oss finlandssvenskar handlar om språkfrågor, men för mig personligen ser jag ett betydligt större problem. Jag vill uttrycka min oro för att vi, väljarna, är beredda att låta ett parti med så pass radikala åsikter få så här stor plats i vårt lands politiska ledning.

Jag vill inte kritisera Sannfinländarna eller deras politik utan att faktiskt veta vad jag talar om. Därför har jag nu har jag läst Sannfinländarnas valprogram, från första till sista mening och anser mig ha rätt att kritisera partiet, deras väljare och den politik enskilda partimedlemmar för och har fört under valkampanjen. Därför vill jag nu också såga Sannfinländarnas argument och tankesätt, ”kyllä kansa tietää”, eftersom jag är övertygad om att så är inte fallet!

När jag läser Sannfinländarnas valprogram kan jag egentligen inte sätta fingret på vad partiet vill, men framför allt kan jag inte hitta någon klar linje där partiet vill stå, i jämförelse med de övriga partierna. Ifall jag däremot kopplar ihop valprogrammet med åsikter och uttalanden som Sannfinländare uttryckt under och efter valkampanjen hittar jag kopplingar som gör mig orolig för vilka åsikter partiet i verkligheten står för.

I valprogrammet skriver Sannfinländarna, mycket ur en vänstersynvinkel, om bl.a. människors lika värde och om hur alla människor skall ha lika rättigheter. Samtidigt fäller Sannfinländare (visserligen enskilda politiker) runt om i landet uttalanden om hur de tycker att yttrandefrihetslagen skall regleras för att ta ett steg mot att tillåta hets mot folkgrupp. Kanske något av en dubbelmoral?

Dubbelmoral vill jag också påstå att partiledare Timo Soini gör sig skyldig till när han ställer sig bakom valprogrammet och hans syn på t.ex. abort med motiveringen att allt liv är lika värdefullt. Samtidigt vill han kraftigt reglera massinvandring (som Sannfinländarna uttrycker det) och hålla mer eller mindre alla landets resurser innanför landets gränser.

Mycket av de rent ut av rasistiska åsikter som Sannfinländska politiker uttrycker ligger väldigt nära en högerextremistisk politisk linje, samtidigt som jag får en bild av att man vill föra en rätt extrem och konservativ vänsterpolitik.

När Sannfinländarna säger att ”kyllä kansa tietää”, skulle jag egentligen vilja hålla med dem! Att respektera vårt lands alla medborgare och acceptera valresultatet skall vara en självklarhet. Men när det gäller Sannfinländarnas väljare tror jag att en stor del av dem egentligen inte vet vad de röstar på. Tyvärr tror jag att en stor del av deras väljare röstar på dem för att inte de vill, eller orkar, ta reda på vad de egentligen vill rösta på – och väljer därmed den enkla proteströsten.

Jag undrar hur jag missat det här klippet, upplagt 2007.

Tänkte länka till @jocke och sammanfatta det med ett ord: Ipad.

Som ett barn på julafton!

iPad – 10 kommentarer och 15 minuter demo

Planeto på iPad!

iPad – Unboxing och första intrycket

Och mer Ipad på http://jardenberg.se/

Tänkte dela med mig av några bokmärken som jag tänkt blogga om men blivit liggande:

How To Engage Your Fans on Facebook
Simpelt men fungerande!

Arlanda på Twitter
Intressant, ser fram emot att se hur de kommer att sköta det.

How Social is ”Too” Social?
Finns inte!

Facebook Sverige 2010 – 1,2 miljoner nya medlemmar på 10 månader
Intressant post om Facebookanvändning och mycket intressant statistik!

Twitter har ökat i popularitet i Sverige
Statistiken ljuger inte.

Planlösning för varumärkets digitala sfär
Inte bara en hemsida utan en helhetslösning är vad som behövs.

Gammalt, fast nytt och utvecklat
Pressbyråns fyndiga kampanj.

Andreas Ekström berättar om Google och sin bok i Nyhetsmorgon. Passande tidpunkt att släppa bok om Google med företagets närvaro i Kina på tapeten som aldrig förr.

Vissa bloggar har helt klart som mål att ha så många besökare som möjligt, andra bloggare skriver i terapisyfte, antagligen finns det lika många orsaker till att blogga som det finns bloggare. Så varför då kritisera vissa typer av bloggare? Det här inlägget är inspirerat av @jocke s inlägg ”modeblogg är inget skällsord” och diskussionen kring det inlägget.

Bakgrunden är alltså den att vi (bloggare i största allmänhet), använder modebloggare som ett skällsord, eller närmare sagt stereotypen modebloggare i till exempel försvarstal som typ ”alla bloggare är inte modebloggare”. Som syftar på att vi är alla minsann inte lika oseriösa som modebloggarna. Bakom det faktum att bilden av den stereotype modebloggaren blivit så stark i allmänhetens ögon ligger antagligen delvis det höga antalet unga modeintresserade tjejer som utger sig för att vara just modebloggare. Inget illa om dem, de har all rätt att kalla sig och blogga om vad de vill. Det är ju ingen som tvingar oss att läsa det! Varför så många vill vara just modebloggare är enligt mig egentligen ganska självklart, till skillnad från andra bloggargrupper har modebloggarna flera självklara förebilder med till exempel Ebba von Sydow i spetsen och framgångsrika personer har alltid lockat till sig ungdomar.

Problemet som Jocke tar upp finns definitivt, det finns en förutfattad åsikt om så kallade modebloggare, inte minst bland oss bloggare. Och att se ner på en typ av skribenter är helt fel väg att gå i bloggvärlden, som @tonarsmorsa och Jocke är inne på i kommentarerna till blogginlägget ligger kvaliteten i betraktarens ögon och det är omöjligt att säga vilka inlägg som är bra och vilka som är värdelösa. Att som jag säger i min kommentar till inlägget, alla blogginlägg fyller en funktion, det bevisar inte minst bloggarnas besökarantal. Men vi får heller inte glömma det som Tonarsmorsa är inne på i sin kommentar, att många kanske skriver för sin egen skull och inte för att varken du eller jag ska tycka det är läsvärt.

När jag själv tar mig en funderare på varför jag bloggar kan jag lätt associera till Rudolfs blogginlägg på Disruptive:

”Dela känslor, upplevelser, tankar, erfarenhet, kunskap. Dela, dela dela, är grundbulten och motorn i hela den sociala revolution som startade för bara några år sedan.”

Jag är en del av bloggvärlden för att jag vill berätta mina åsikter för den som är intresserad av att höra dem och för at dela med mig av det jag tycker är intressant – och ta del av det som jag tycker är intressant.

Se videointervjun från bloggen på Disruptive med Christian Rudolf:

WalterNaeslund.com: ”ANGER WARNING: Amazing a New Advertising Award! The Golden Gut 2010.”
Jag bara älskar kritiska blogginlägg som det här! ” But if we internally don’t award people who bring new know-how and cross-disciplinary knowledge into the industry, we will end up doing the wrong things while drinking Champagne and thinking we’re rockstars.” Att berätta sanningen för oss läsare på ett rått och brutal sätt som det här är guld!

HootSuite launches WordPress Integration
Bloggar du på WordPress.com? Hootsuite har lanserat stöd för Wordprssbloggar vid sidan om t.ex. Twitter och Facebook. Stöd för WordPressbloggar ”hostade” på din egen server ligger i framtidsplanerna.