På Inside Facebook berättar man om att Facebook har lanserat sin tjänst Places i Japan. Undrar hur länge vi ska få vänta i Finland (och i Sverige  http://bit.ly/cKTFSy )

Det är Anders Ekman som uttalat sig om partiernas appar, bra tänk men varför i appform? Utveckla saker som fungerar direkt i webbläsaren istället, det får mera spridning och jag behöver inte ladda ner ännu en app.

Vad hände med att engagera folk? Att koppla samman med befintliga bloggar? Att publicera debattartiklar, lyfta partiernas viktigaste frågor, kopplas samman partisympatisörer på samma ort, guida till lokala event, driva ideologiska frågor – kort och gott vad hände med engagemanget och kommunikationen?

Vi tar allt för ofta fasta på endast det negativa i aspekterna när vi talar om framgångar, eller närmare sagt saknandet av framgångar i de sociala medierna. Vi berättar vem som gör fel och hur de borde göra istället, så gjorde kanske även jag i mitt inlägg här om dagen som behandlade politikers kampanjer på de sociala medierna. Men för att inte glömma att det faktiskt finns politiker som gör det här riktigt bra vill jag idag ta upp ett exempel på en sådan!

Jag har sedan en tid tillbaka följt Kent Persson på Twitter och därigenom även stundvis läst hans blogg på kentpersson.wordpress.com och jag måste säga, utan att kommentera några politiska åsikter, att han gör det riktigt bra. Inläggen i bloggen behandlar ofta sakfrågor, blandat med att Kent ofta bjuder på sig själv – något som alltid går hem bland bloggföljare. Kent har hittat en röd linje i att vara transparent och dela med sig av sina dagliga erfarenheter samtidigt som han konstant tar upp viktiga samhällsfrågor och kommunicerar med sina följare som hoppeligen också är eller kommer att bli hans trogna väljare.

När jag nu bläddrar igenom Kents blogg finns det egentligen endast en sak som jag personligen tycker att skulle kunna göras bättre och det gäller kommentarerna. Det är ganska sällsynt att Kent är med och svarar på kommentarerna (iaf direkt öppet i kommentarsfältet) och där hade jag gärna sett lite mera engagemang. Att öppet svara på kommentarer och själv delta i diskussionen visar på att man har ett intresse att, som e det här fallet, lyssna på väljarna.

Tyvärr hittade jag ingen politiker i Finland som jag hade kunnat dra den här parallellen till. Jag hade gärna kommenterat en finsk eller ännu hellre en finlandssvensk politiker i det här inlägget!

Det här inlägget på Social media explorer behandlar dina kunders engagemang på de sociala medierna från en intressant vinkel. En vinkel som enligt mig är helt fel men inlägget får mig i alla fall att ta en funderare på hur det verkligen ligger till.

Jag kan visserligen hålla med om att det är svårt att få kundgrupper engagerade i ditt företag när det gäller att sprida ett positivt budskap på de sociala kanalerna, men är det inte just där som en stor del av utmaningen med att anpassa oss till de nya medierna ligger? Däremot är jag övertygad om att konsumenterna inte, som Eric Brown säger, kommer att lämna sina negativa erfarenheter vid ett telefonsamtal eller ett e-post. Oberoende av ett företags storlek stöter jag dagligen på inlägg om negativa konsumentupplevelser i olika medier, det kan handla till exempel om Facebook-inlägg eller inlägg på olika utvärderingssidor som Reco eller Tripadvisor.

Visserligen skulle många av de här inläggen kunna undvikas med bättre kundservice, till exempel via telefon och mail men att påstå att vi helt skulle kunna bli av med negativa konsumentinlägg på de sociala medierna är inte realistiskt. Parallellen drar jag till att försöka få folk att inte dela med sig av sina negativa konsumentupplevelser ”in real life”? De sociala medierna är väl i det här sammanhanget inget annat än en digitalisering av ”word-of-mouth” – eller?

Att inte finnas närvarande och svara på den kritik man får tror jag att i framtiden kommer att stå oss ännu dyrare än vad den kan göra idag. Jag tycker också att det är idiotiskt att inte finnas på den kanal där kunderna har möjlighet att dela med sig av sina konsumentupplevelser hos dig. Däremot är jag övertygad om att vi behöver bli ännu bättre på kundbetjäning ifall vi går in i den transparenta värld som de sociala medierna innebär!

När jag läser Niclas Strandhs (@deeped) inlägg ”Sociala medier i valet floppar inte” får det mig att börja grubbla över en sak. Varför skall man i politiska sammanhang vara så noggrann med att mäta ROI när det gäller valkampanjen på de sociala medierna? Visserligen förstår jag att allt som kräver en investering också måste ge något tillbaka men riktigt så lätt borde det väl inte vara då det gäller politik.

Ifall vi frågar någon ”expert” vad sociala medier är innehåller en stor del av svaren orden: kommunikation, interaktion och demokratisering av innehåll. Var finns då det demokratiska innehållet i de politiska partiernas ”kampanjer”? En sak som jag tycker att inte endast gäller politiker på sociala medier utan också många företag och andra organisationer som försöker vara närvarande på de sociala medierna. Man ser sociala medier endast som en ny kanal att marknadsföra sig på och glömmer bort den sociala biten. Då undrar jag ifall inte det här borde vara ännu mer självklart när det gäller politiken: en politikers uppgift är väl, eller borde väl i alla fall vara, att diskutera med väljarna och lyssna till väljarnas åsikter och önskemål?

Att politiska partier i allmänhet ser valkampanjer mera som en marknadsföringstävling än en debatt i sakfrågor tycker jag börjar vara rätt tydligt. ”Mera synlighet ger mera röster”-tankesättet är så ingrott i huvudet på varje politiker att det känns som om det aldrig går att sudda ut. I skrivande stund slår det mig att är inte det här jämförbart med att köpa röster? Den som har råd att köpa mest annonsutrymme kommer att gå avgå valsegern. När man då mäter ROI på de sociala medierna kommer det aldrig att nå samma resultat som de traditionella medierna.

När jag som utomstående (med utomstående menar jag utomstående från valet eftersom jag är från Finland) studerar de kampanjer som partierna nu driver på de sociala medierna inför valet uppmärksammar jag speciellt en sak. Valkampanjerna liknar mer marknadsföringskampanjer för konsumentprodukter än politiska kampanjer. De politiska sakfrågorna lyser med sin frånvaro medan man satsar på flashiga affischer, snygga bilder på vilken politiker som besökt vilken ort och att man kommer att göra den största dörrknackningen i historien istället för att öppet diskutera vilka politiska åsikter man står för.

Det sätt jag tycker politiker borde mäta ROI på när det gäller de sociala medierna är att investeringen skall mätas i tid och det man får tillbaka är en kontinuerlig kommunikation med väljarna och genom det trogna och politiskt medvetna väljare.

Location based services (LBS) är nog för tillfället det hetaste samtalsämnet när det gäller sociala medier. och en stor orsak till det är att Facebook har lanserat sin tjänst Places i USA och kommer enligt dem själva ”snart att lansera det i Finland”. Tidigare har vi på Facebook kunnat följa med vem som gör vad och när de gör det, men i framtiden kommer vi med hjälp av Places också kunna följa med var våra Facebookvänner befinner sig.

Facebook Places eller Foursquare?

En LBS som redan fungerar i Finland är Foursquare, men eftersom tjänsten inte är så jättepopulär ännu (Iaf i när det gäller Finland) är jag rätt övertygad om att Places kommer att sopa Foursquare under mattan ganska fort. Fördelen med att genast kunna dela din position med alla dina vänner på Facebook jämfört med att behöva registrera dig i ett nytt socialt nätverk och hitta alla dina vänner där är definitivt ett vinnarvapen som kommer att ge ett stort försprång åt Places.

Själv gillar jag Foursquare eftersom jag där har möjligheten att välja vilket nätverk jag vill dela min position med, jag kan dela den med mina Twitterföljare och därigenom även med mina professionella kontakter på LinkedIn eller till exempel i ett Ning-nätverk. En möjlighet som kommer att försvinna ifall jag endast använder Facebook Places.

Hur kan det här påverka vår affärsverksamhet?

Jerry Silfwer (@DoktorSpinn) skriver på socialbuisness.se (PR-strategier för location based services) om vad företag och organisationer kan och borde göra för att hänga med i svängarna när det gäller positioneringstjänster. Där förklarar han hur ett företag kan skapa virtuella motsvarigheter till sig själva genom att placera sig på dessa kartor. Jerry säger också att: ”samtidigt kan inte företag förväntas ägna resurser åt att “hoppa på” alla nya webbfenomen som dyker upp som svampar ur marken” och det tankesättet tycker jag kan vara farligt när det gäller den här typen av tjänster. Det är självklart att man måste vara försiktig när det gäller vilka tjänster man skall satsa på men att riskera att utebli från en tjänst som Places som egentligen kan bli hur stor som helst kan stå företaget dyrt i längden.

Därför tycker jag definitivt att man skall följa Jerrys råd:

Att upprätta en PR-strategi för LBS-utvecklingen är till en början enkelt. Monitorering och skyddsregistrering är naturliga första steg, men även riktlinjer för hur företaget ska handskas med olika omdömen, positiva som negativa, låter sig ju göras tämligen instrumentellt om företagsledningen kan övertygas om vikten av att ta ett grepp kring detta.

Det här betyder att det finns en kanal till där dina kunder kan sprida vidare sina erfarenheter av ditt företag eller din organisation. Och då får vi inte glömma de viktiga basstenarna i verksamheten, för ifall vi har missnöjda kunder så kommer vi också att ha en kanal till där de kan sprida sina dåliga erfarenheter av ditt företag eller din organisation. Här har vi också en sak som många företag måste bli bättre på, att svara på kritik och att svara på kritik öppet. Ifall ditt företag finns närvarande på de olika sociala kanalerna så måste också kommunikationen med de kunder som finns där fungera.

Hur fungerar det?

Utan att ha testat Places (så rätta mig ifall jag har fel) säger jag att det är en mycket bra kopia av Foursquare – om inte en bättre kopia än originalet. Hur det fungerar i praktiken kan den här videon förklara bättre än vad jag kan förklara i ord. Den tackar jag @thesebb för att han delat med sig av i sitt blogginlägg on Places!

Glöm inte

Vi skall inte glömma andra viktiga kanaler när det gäller positioneringstjänster! Det har länge varit viktigt, inte minst med tanke på sökmotoroptimeringen, att vårt företag eller organisation finns med i Google Maps och det kommer i framtiden att bli ännu viktigare. Som Jerry säger i samma artikel som tidigare så flyttar kartan in i allt fler applikationer och då handlar det väldigt ofta om just Google Maps.

Jag brukar alltid då det finns möjlighet tala om ett företags ambassadörer och om hur viktiga de är, då talar jag ofta om företagets anställda och hurdan bild de ger av företaget utåt. Jag tycker att de positioneringstjänster som vi nu ser utvecklas ger oss en stor möjlighet att använda våra egna kunder som ambassadörer, och det är enligt mig en mycket mer trovärdig och äkta ambassadör än vad någon av våra anställda någonsin kommer att vara.

Jag har tidigare länkat till ett videoklipp med Christian Rudolf där han intervjuas när jag skrev ett inlägg angående orsakerna till att vi bloggar. Idag berättar han hur och varför bloggen kan fungera som ett hjälpmedel när det gäller sökmotoroptimering.

Läs Christians blogginlägg på Disruptive här!

Stefan Hyttfors ( @hyttfors ) listar på Wenderfalck.com några riktigt intressanta saker man bör tänka på då det gäller sociala medier i marknadsförings- eller PR-syfte.

Wenderfalck: Därför misslyckas ni i Sociala Medier

Hur skulle du eller jag leva idag om vi inte använde sociala medier? Det här blogginlägget redogör för ett test jag gjorde under våren och försommaren – nämligen att undvika sociala medier så långt det går under en månads tid. Inget Facebook- eller Twittersurfande, inget bloggande, jag undvek till och med att läsa bloggar så gått det går (Här måste jag medge att jag ibland fuskade lite. Försök själv att surfa utan att hamna på en blogg, det är inte lätt.)

Det som egentligen inspirerade mig till att göra det här testet är två saker: Det första är att jag retar upp mig på Facebookgrupper i stil med ”Jag hade en gång ett liv – sen kom Facebook”. Den andra orsaken är att jag vill hitta nya argument att debattera emot när folk påstår att man inte har någon nytta av sociala medier.

Till mina normala morgonrutiner hör att jag läser nyheterna (från de traditionella medierna, naturligtvis via Noterat), kollar mailen, Facebook och Twitter och sedan vidare för att bläddra igenom nya poster i Reader. Då kan vi ju alla räkna ut att det som blir kvar när jag galldrar bort den sociala webben är inte mycket. Redan här konstaterar jag ju att det är ett enormt bortfall i mitt dagliga informationsflöde, och jag är övertygad om att det är just här min frånvaro från de sociala medierna skulle göra störst skada för mig. Att städigt försöka utveckla sitt kunnande på de områden jag arbetar med skulle vara en omöjlighet utan att följa bloggar och de sociala medierna i allmänhet.

För att sedan tala lite om Facbookgrupper och påståenden som ”Jag hade en gång ett liv – sen kom Facebook” vill jag påstå att sanningen är den raka motsatsen. Under den tid jag inte loggade in på Facebook missade jag många evenemang och händelser just på grund av den orsaken att jag inte var närvarande på Facebook. Om man då överför det här till buisnessvärlden så måste ju i princip samma regel gälla där? Om jag missar några fester, tänk då hur många möjligheter ett företag kan missa i form av kundkontakter, duktiga arbetare, samarbetsmöjligheter osv.

Det jag har lärt mig av det här experimentet är att jag är en mycket aktivare människa i ”det verkliga livet” om jag också är aktiv i de sociala nätverken.