Rubriken säger en hel del:

Nej, DI – Sök är fortfarande bäst för att nå din målgrupp

Att dissa sociala medier för printade annonser tror jag definitivt att är fel väg att gå, varför skippa det ena för att ge plats åt det andra. Skapa ett digitalt fält kring de traditionella formerna av annonsering istället. Sociala medier är liksom sök väldigt kraftiga verktyg när det gäller marknadsföring, men det betyder väl inte att vi måste skippa traditionell annonsering? Jag är övertygad om att den som klarar av att skapa de bästa helheterna genom att kombinera de här olika typerna av marknadsföring kommer att vara den som drar det längsta strået när det gäller framtidens marknadsföring!

www.joinsimon.se/nej-di-sok-ar-fortfarande-bast-for-att-na-din-malgrupp/

Uppdatering:

Sebastian på Genero har skrivit ett blogginlägg om det här på marknadsföring.fi.

Tanken var att jag tänkte snabblogga om det här och länka till @mrhandley och det här blogginlägget: ”Hur hanterar du att dina medarbetare ”addar” dig?” Men jag märkte snabbt att textmängden blev ganska stor och att det knappast kan ses som ett snabbinlägg.

En intressant fråga när det gäller sociala medier är hur man skall behandla sina medarbetare på de sociala medierna. För mig själv är det här en fråga som jag inte lägger speciellt stor vikt vid eftersom jag som privatföretagare låter mitt privat- och arbetsliv flyta ihop rätt mycket. Jag gör därför kanske inte så stor skillnad mellan affärsbekanta och bekanta i största allmänhet. Men hur är det för folk som vill bevara sitt privatliv privat och inte låta arbetslivet tränga in i privatlivet på samma sätt som jag låter det göra? En ännu större fråga är kanske hur våra medarbetare ser på vårt beteende när det gäller sociala medier. Ifall vi väljer at inte släppa in våra medarbetare i vår sociala värld kanske de tar illa upp och ser det som om vi stänger dem ute, gör vi tvärtom och vill ”vara vän” med alla våra medarbetare kanske de känner sig förföljda.

Mattias Handley ger några goda råd i sitt blogginlägg och jag skulle särskilt ta fasta på vikten att vara konsekvent när det gäller att släppa in dina medarbetare i ditt sociala nätverk. Att endast släppa in vissa personer kommer att ge en bild av att du ”väljer umgänge”, det tycker jag Mattias beskriver ganska bra med de här orden:

I mitt tycke är detta en dålig strategi. Det är i mina ögon samma sak som att tacka nej när en medarbetare frågar om ni skall äta lunch, för att sedan gå till nästa medarbetare och fråga om inte ni två kan luncha.

På samma sätt som jag själv gör mig, eller i alla fall försöker göra mig transparent genom att minska sekretessen på min Facebook-profil eller släpper in allmänheten i mitt liv genom Twitter skulle jag önska att mina medarbetare släpper in mig själv och andra i deras digitala värld.

När vi talar om företags närvaro på sociala medier och företags transparens i största allmänhet tror jag att vi behöver få fler människor som vill vara transparenta. Jag gillar tankesättet att varje anställd borde verka som ett företags ambassadör och om vi skall nå dit och lyckas använda dessa effektiva ambassadörer är jag övertygad om att vi först måste öppna upp våra nätverk inför varandra.

Det är självklart att var och en själv måste få bestämma vem den vill släppa in i sitt privata liv, men om vi lyckas skapa en större öppenhet bland våra medarbetare är det definitivt ett steg på vägen mot större öppenhet mot allmänheten.

Den som har svårt att förstå vad sociala medier är för något och vad man som företagare har att vinna på att vara närvarande kan lära något av den här videon.

Såg den här videon med Fredrik Stenbeck ( @Stenbeck ) angående att mäta framgångar på sociala medier, även om det är en intressant föreläsning så skall det här blogginlägget inte handla om mätning utan något helt annat. Jag tog fasta på en sak som Fredrik sa i början av föreläsningen om att ”claim your land” och att det är en jätteliten del av företagen som har upptäckt vilka möjligheter de sociala medierna medför. Även om jag tror att han har rätt i vad han säger så skulle jag vilja påstå att det här tankesättet är allt för vanligt idag. Tankegången: ”vad gör vi när alla företag har en Facebook-sida?”, borde ses mer som en möjlighet än ett problem!

Bara för att någon annan redan har gjort något betyder det inte att vi inte skulle kunna göra det bättre. De främsta författarna har alltid varit de ”bästa tjuvarna” och så även de intressantaste föreläsarna. Varför skulle inte då samma sak kunna gälla internetentreprenörer? Enligt mig gäller de att kombinera sina egna idéer med de som andra redan har förverkligat och sedan klara av att anpassa det på rätt sätt. Vi borde bli bättre på att lära oss av andras misstag på samma sätt som vi lär, eller i alla fall borde lära av våra egna.

Bland människor som på något sätt arbetar med sociala medier är det mycket vanligt att man länkar till varandra, att man delar med sig av sådant som man tycker att någon gör bra eller kommenterar ifall man tycker att man kunde göra det bättre själv. Gränsen mellan en konkurrent och samarbetspartner är väldigt suddig, men ser vi det här på andra områden? Varför vågar man inte länka till sin konkurrent i andra branscher som till exempel turism eller restaurangbranschen, är det så att man är så osäker på sin egen nivå att man helt enkelt är rädd för att ”tappa mark”?

Just av turismbranschen har jag fått uppfattningen att eftersom man jobbar på en lokal marknad inte vågar samarbeta med konkurrenterna eftersom man då riskerar att förlora den begränsade mängd kunder till dem.

Vad tror ni om att våga samarbeta öppet med sina konkurrenter, finns det för- och nackdelar? Det känns som om entreprenörerna på de sociala medierna lever ganska öppet och transparent och vågar samarbeta, även med sina konkurrenter. Men varför sprids inte det här vidare bland deras kunder, en konsult borde väl leva som han/hon lär – eller?

Tänkte länka till @jocke och sammanfatta det med ett ord: Ipad.

Som ett barn på julafton!

iPad – 10 kommentarer och 15 minuter demo

Planeto på iPad!

iPad – Unboxing och första intrycket

Och mer Ipad på http://jardenberg.se/

Den intressantaste läsningen idag tycker jag att Niclas Strandh står för med sina blogginlägg på Mindpark – mediebloggen och i sin egen blogg Strandh.DigitalPR.

Strandh.DigitalPR: Facebook och Google fyller olika behov

Mindpark: Papperstidningen är död

Jag är ganska övertygad att nästa stora ”internet business” kommer att vara ”städning bland sökresultaten” för företag som märker att de har många negativa träffar högt upp bland Googles sökresultat. På samma sätt som sökmotoroptimeringen blev, och ”social media optimering” håller på att bli branscher med mycket fuskmetoder och dåligt rykte tror jag att sökresultatsstädning snabbt kommer att hamna i samma kategori.

Av den här orsaken tycker jag att rätt tankesätt för de här företagen skulle vara att långsamt men säkert gå över till en mer transparent och öppen vardag och genom det även skapa sig en webbsfär istället för att endast ha en hemsida och finnas på Facebook.

Den här snabbloggningen är inspirerad av det här blogginlägget av @DoktorSpinn