Demokratiskt torg eller inte, det känns inte riktigt som om DN:s linje är den rätta att köra i dag. Att försöka styra läsarna till papperstidningen genom att begränsa innehållet på nätet är enligt min åsikt helt fel väg att gå! I en värld där fler och fler väljer bort papperstidningen för att läsa nyheterna på webben borde nyhetsproducenterna hitta andra vägar att finansiera sin verksamhet.

Läs blogginlägget av @jocke här: DN:s nya policy och deras gamla demokratiska ansvar

Mattias Handley, som driver bloggen Spinell, tänker utföra ett intressant experiment om sociala medier, jag hoppas att vi kommer att få se några seriösa resultat snart!

Läs om experimentet på spinell.se här!

Här är en intervju med PR-konsulten Joshua Reynolds som kommer med några riktigt intressanta poänger.

Tack till @doktorspinn för tipset i bloggen!

Jag sitter och läser en artikel av Lars Danielsson på idg.se om microbloggande bland företag. Att microblogging kan bli en viktig del av ett företags interna kommunikation, det påstår en del företag som testat.

Att man vet mer om främlingar på Facebook eller Twitter än vad man vet om sina anställda eller samarbetspartners på ett företag. Det är det här tankesättet som har legat till grund för en mängd nya kommunikationslösningar i kategorin ”microbloggar för företag”. Att microbloggandet kan minska mängden e-post och är lättillgängligt till exempel via mobiltelefonen gör det lätt för de anställda att kommunicera med varandra. Det är de fördelarna som främst nämns av Danielsson i artikeln.

– Jag vet mer om främlingar på Facebook än jag vet om mina anställda och vad de arbetar med. Jag vet när mina vänner går på bio men inte när min försäljningschef besöker vår största kund, säger Marc Benioff.

Artikeln går i linjen med att varje större företag förr eller senare borde ha ett internt microbloggingsnätverk i sitt intranät. Jag tror personligen definitivt att en intern microblogg i ett medelstort företag kan förenkla kommunikationen och förbättra kamratskapet och samarbetsförmågan. Själv kan jag tänka mig olika lösningar som att till exempel koppla ett Facebook- eller Twitterkonto till företagets intranetprofiler. Här kan vi visserligen stöta på problem med att behöva ”tvinga” sina anställda att skapa en profil på till exempel Facebook.

Att använda sociala medier som ett verktyg för att kommunicera med samarbetspartners är en sak som jag ser stora fördelar med. Verktyg som anpassade ”newsfeeds” i Facebook eller listor i Twitter är perfekt för det här. Här har man koll på vem som är var och gör det lätt att till exempel samordna möten. Här ser jag också stor potential i att skapa intranät där man kopplar ihop det interna nätet med de publika sociala nätverken. Jag ser en stor fördel med att koppla ihop nätverken på olika sätt, många människor har mängder av platser att logga in på dagligen, fler nätverk gör att andra glöms bort eller att intresset svalnar och uppdateringarna blir lidande.

De största vinnarna inom intern microblogging kan jag se att skulle vara till exempel medieföretag och nyhetsproducenter. I den här typen av arbete är kommunikationen viktig och via anpassad microblogging skulle man lätt kunna sprida ordet snabbt och effektivt.

Joooid, en Joomlaklient för Android finns nu på marknaden. Tyvärr hittade jag ingen på nätet som har gjort en vettig test av det här Androidtillägget. Eftersom jag inte själv har testat tillägget har jag svårt att se fördelarna med det om man inte är en bloggare eller skriver artiklar till en portal som anväder Joomla! Och i det fallet skulle jag använda mig av en WordPresssida.

Ett blogginlägg från Joomlablogger om Joooid.

Joooids officiella hemsida.

Hur rankar Google länkar från Facebook, Twitter och andra sociala medier? Den här Youtubevideon förklarar hur Google ser på länkar från de sociala medierna.

I blogginlägget ”Planerade statusuppdateringar – bra eller dåligt” beskrev jag Unsgaards misstag i sin statusuppdatering på Facebook med utgångsläge från Niclas Strandhs blogginlägg ”Unsgaards statusuppdatering visar behovet av personlig sociala mediestrategi”.

De flesta politiker har länge pratat om Obama och sociala medier, man har lusläst alla analyser på längden och på tvären för att hitta det digitala gyllene snittet som kan vinna ett val. Samtidigt har sociala medier bland traditionella mediehus blivit en verklighet och inget som man längre kan negligera.

Här har Strandh nu skrivit en debattartikel på SVT med rubriken: ”Tysta inte samtalet på nätet”  och behandlar är en väldigt intressant fortsättning på blogginlägget.

Igår fick jag en Alltoplänk av en kompis (@JonathanBJ) på Twitter med rubriken Social Media gurus multiplying like rabbits. Den handlar om att allt fler och fler utger sig för att vara ”gurun” på social media eller titulerar sig ”Twitter Ninja”, ”Facebookstareteg” eller ”Flickr superstar”. Det här är ett problem som enligt mig fallit lite i skuggan för problemet med oseriös social media marknadsföring, med bl.a. påhittade indentiteter, spam och överplanerade statusuppdateringar.

Som jag tidigare påpekat i mina blogginlägg så anser jag att för att social mediamarknadsföring skall fungera i längden måste närvaron på de sociala medierna vara ”på riktigt”, att verkligen kommunicera med sin målgrupp istället för att bara marknadsföra sig och köra ut ett budskap kommer att ge ett bättre slutresultat i det långa loppet.

Dagensmedia.se skriver en artikel om riskerna med så kallande fejkade kampanjer, om hur lätt det är att just på de sociala medierna köra ut ett budskap eftersom man inte är bunden till någon massmedia. Att skapa ett falskt företag som tillexempel Sandhamnstek var definitivt en lyckad kampanj, som drog igång en diskussion på många sociala medier och spreds snabbt. Nyhetsvärdet i avslöjandet av bluffen gjorde att kampanjen bara blev ännu mer effektiv, det enda misstaget enligt mig var att avsluta bluffen för tidigt – jag hade gärna förundrat mig ett litet tag till.

Så bluffkampanjen fungerade, men idén är nu använd och fungerar knappast på längre sikt. En liknande kampanj skulle inte fungera igen och skulle heller inte ha samma nyhetsvärde då den avslöjas, alltså det kortet är redan spelat. Jag vill inte på något sätt påstå att det här skulle vara ett dåligt sätt att marknadsföra sig på, med mycket kreativitet och satsning på ”bluffen” är det mycket effektivt. Men jag kan heller inte påstå att det skulle överensstämma med mitt tankesätt – närvaron på de sociala medierna måste vara på riktigt!

Att nu bloggare nu varnar allmänheten för alla dessa ”sociala media gurun” och uppmanar folk att springa åt andra hållet om de stöter på dem är kanske en bra sak, om vi som vill jobba seriöst med det här marknadsför oss på rätt sätt. Jag anser att vi skall fortsätta jobba med och studeradet här ämnet – vi skall bara inte kalla oss för gurun.

Inspirationen till det här inlägget hämtar jag från Niclas Strandhs blogginlägg: ”Unsgaards statusuppdatering visar behovet av personlig sociala mediestrategi”, som i sin tur har sin grund i uppståndelsen kring att Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard använt opassande ord i sin statusuppdatering på Facebook. Det är knappast intressant vad Unsgaard skrev i sin status men ifall det intresserar er kan ni läsa det i DN:s artikel här. Vad som däremot är intressant är att Unsgaard som pressekreterare inte tänkte på att det bland hans vänner kan finnas personer som kan vara intresserade av att använda den här informationen emot honom och hans politiska medarbetare, dvs. Reinfeldt.