Jag har läst, och hört, om den antagna buggen som skulle finnas i samband med att Facebook släppt sin nya timeline. Nu har jag Googlat, sökt och läst om allt som har med timeline-releasen att göra och jag kan fortfarande inte hitta några som helst bevis på att den här buggen verkligen skulle existera.

Alla artiklar och nyheter som hävdar den här buggens existens kommer från finska eller svenska myndigheter, som t.ex. Aftonbladet, Yle, HBL m.fl. Att en tidning som Aftonbladet rapporterar om det här gör mig inte överraskad, men att vår public service kanal och HBL rapporterar om det här med så pass låg research-nivå är – enligt mig – skrämmande!

Från Facebook har man sagt:

A small number of users raised concerns after what they believed to be private messages appeared on their Timeline. Our engineers investigated these reports and found that the messages were older wall posts that had always been visible on the users’ profile pages. Facebook is satisfied that there has been no breach of user privacy.

Det finns alltså, enligt Facebook själva, ingen bugg. Meddelanden som kan ses är s.k. wall-to-wall-diskussioner, som alltid varit öppna för dina vänner att se. Orsaken till att många tror att dessa är privatmeddelanden hittar vi antagligen i ändringarna som Facebook gjort när det gäller hur inlägg som skrivits på våra vänners profiler visas. Det påverkas säkert också en hel del att meddelandena ofta är av en personlig karaktär och kan därmed se ut som personliga meddelanden.

Men kom ihåg att ifall du är orolig för vad som kan syns i din profil, kan du enkelt åtgärda detta genom att ändra dina sekretessinställningar på Facebook.

Uppdatering:

Tycker att @Joinsimon sammanfattar det här på ett ganska bra sätt!

http://www.joinsimon.se/facebook-buggar-och-din-privata-information-hur-star-det-egentligen-till/

Rent tekniskt är det inte som så att det som du nu ser som privata meddelanden vips har hamnat öppet på din vägg. Privata meddelanden har alltid varit kopplade och synts på det sätt du ser nu.

Även om det rent tekniskt inte var privata meddelanden finns det många inlägg som nu varit menade som privata meddelanden som istället klassificeras som ”minifeed”-inlägg. Kort och gott det som vi förut kallade vägginlägg. //@Joinsimon

Studierna fortsätter och jag har idag lämnat in min fackuppsats! Inspirerad av @stiftelsen och Internetdagarna bestämde jag mig för att skriva den här uppsatsen om The Internet Society.

Uppsatsen är naturligtvis licensierat enligt  av Mathias Bilenberg (Creative Commons Erkännande 3.0 Unported License).

Ladda ner uppsatsen i .PDF-format här.

Ni är välkomna att kommentera innehållet och källorna!

 

Det här har jag talat om länge, nu lite statistik på det här.

http://mashable.com/2011/12/11/can-facebook-get-you-a-job/

Jag har läst en del om det arbete UD gör på nätet, och i sociala medier, men jag har inte förren idag förstått omfattningen av det arbete de gör – och jag måste säga att jag är mäkta imponerad!

När jag under kvällen, i efterhand, har kollat livesändningarna från Internetdagarna på Bambuser och följt taggen #ind11 på Twitter är det många saker med UD:s närvaro på de digitala kanalerna som överraskar mig positivt.

För drygt ett år sedan sjösatte UD satsningen på sociala medier. De visste att prövningen skulle komma vid en internationell kris med svenskar i knipa. //Elisabeth Nilsson, Webbredaktör Internetdagarna, .SE

De saker jag gillar med UD på nätet:

• Kolla UD:s hemsida, det är kanske det tråkigaste av UD på nätet och styrs vad jag förstår egentligen helt av Regeringskansliet. Men den är fortfarande helt ok!
• På http://blogg.ud.se/ kan du följa flera bloggar, eller läsa inlägg direkt genom klicka på kartan!
• UD finns på Flickr, och det som överraskade mig – bilderna är (iaf de som jag sett) CC-licensierade!
• UD har flera Twitterkonton, här är huvudkontot. @Utrikesdep
• Några av Sveriges ambassader har startat Facebook-sidor!

Lokaltidningen Västra Nyland kom idag ut med nyheten att de nu är tillgängliga på flera plattformar som e-tidning, det gjorde mig lite ivrig att testa på vad det egentligen är de erbjuder.

Det som tidningen nu har utvecklat är en e-tidning, i flash-format, för desktop-användare, och en app för iPad- och iPhone-användare. E-tidningen är gratis fram till den 16 december för att läsarna skall kunna bekanta sig med formatet, på iPad:en var jag däremot tvungen att betala för att få testa på appen. Funktionaliteten i båda alternativen måste jag säga att var bra, en lite bättre läsupplevelse skulle jag kanske påstå att iPaden ger. (iPhonen har jag inte testat)

Sitter man däremot med en Android-telefon eller -tablett så kan man inte räkna med att få läsa e-tidningen, visserligen borde flashen fungera i Android, men det skulle jag inte påstå att är att räkna med – så isf får man nöja sig med Pressreader.

Jag vet att jag har tjatat om det här en hel del tidigare, men varför inte använda sig av en html5-lösning? Visserligen är det mycket av tekniken som är under utveckling, men att få en lösning som fungerar över flera plattformar-  utan extra appar – borde väl vara något att sträva efter? Dessutom borde det väl i det här läget vara en självklarhet att vilja utvecklas med tekniken?

En annan sak som gör att jag inte kommer att bli en aktiv läsare av e-tidningen är det faktum att det är en betaltjänst. Utbudet av nyheter är så stort, och kvalitativt, på nätet idag att jag inte behöver betala för dessa tjänster. Därför tror jag att tidningarna måste hitta andra lösningar, än att konsumenten betalar, när det gäller finansieringen  - oberoende av i vilken form nyheterna publiceras?

Vad gäller Västra Nylands framtid på nätet är jag ändå positiv, förutom det här e-tidningsinitiativet, så skriver de idag:

Annat som händer på den digitala sidan för Västra Nylands del är att tidningens nya sajt som bäst utvecklas.

– Den beräknas vara klar vårvintern 2012. Den kommer att se ny och fräsch ut och innehålla en mängd nya element. Samtidigt förändras vårt sätt att jobba med webben och vi strävar efter mer interaktivitet och dialog med läsarna, säger Malin Wikström.  //vastranyland.fi 16.11.2011

Jag hoppas att den nya e-tidningen inte kommer att påverka innehållet på vastranyland.fi negativt för att locka läsare till e-tidningen, för där kommer jag fortsättningsvis vara en aktiv besökare. Dessutom ser jag fram emot det de skriver om att sträva till mer interaktivitet och dialog mellan läsarna! Ser fram emot den nya VN-webben!

UPPDATERING:

Kom att tänka på det här gamla inlägget av @Jocke , där han reflekterar över NYT:s sätt att ta betalt av läsarna.

Dessutom skriver Lotta i HBL:s medieblogg om tidningslösningar för Paddan.

Förra månaden skrev jag ett inlägg om personlig inlärningsmiljö, och om hur man kan utnyttja olika sociala medier i att skapa sig ett eget litet center för livslångt lärande. Jag delade också med mig av några RSS-flöden som ligger i min Reader och som jag har nytta av i in vardag. Nu tänkte jag bygga lite på det, och ta ett steg till i processen att dela med mig av min personliga inlärningsmiljö.

För en tid sedan skrev jag om möjligheten att följa personer på Facebook, inte alla, men det som har valt att öppna sina profiler för subscribers. Här tänkte jag nu lista några av de som jag anser att jag har mest nytta av att följa på Facebook!

• Pete Cashmore, grundare och CEO för Mashable.com, ”In 2009, Cashmore was chosen as one of Inc Magazine’s 30 Under 30, Forbes’ Top 25 Web Celebs and the Huffington Posts’ Top 10 Game Changers 2009. He writes a weekly column on technology and media at CNN. He is one of the top 40 most-followed Twitter users, with more than 2 million followers.”
• Christina Warren, skribent och tv, underhållnings och tech-geek från Brooklyn New York. Delar mycket intressant via Facebook geek-stuff på Facebook!
• Deeped Niclas Strandh, digital varumärkesstrateg och bloggare, ett måste att följa ifall man vill hålla kolla på G+, Facebook, Twitter och annat aktuellt om sociala medier och kommunikation på internet.
• Jerry Silfwer, Chief Operations Officer at Whispr Group, PR bloggare och grundare av PR of Sweden. Jerry delar och rekommenderar en del länkar som har med kommunikation att göra.
• Magnus Bråth, SEO på Pineberry, för den som är intresserad av sökmotoroptimering och internet i allmänhet.
• Michael Arrington, grundare av TechCrunch, Michael delar länkar och skriver om allt som har med internet att göra.
• Ben Parr, editor på Mashable.com, ”practical advice and commentary on technology, entrepreneurship and life in general.”
• Mark Zuckerberg, grundare Facebook, delar kanske inte så jätte mycket, eller ofta. Men det dyker upp vissa intressanta länkar ibland. Zuckerberg är med på den här listan mera av orsaken: jag älskar Facebook
• Joakim Jardenberg, Grundare och CEO på Mindpark, Jocke är självklar på listan! Låter honom själv förklara: ”Senior advisor in all things internet and media. Old, new, digital. Some call me a social media therapist. CEO whisperer (with five CEO:s, all from Swedens top-25 largest corporations on my current roster). #4 when Huffington Post picked ”The Most Influential Tech CEOs On Twitter””
• Liz Heron, Social Media Editor at The New York Times, följ all social media och allt som har med internet att göra, på en hög nivå!
• Meghan Peters, Community Manager at Mashable, mycket social media men även annat internetrelaterat.

Det är var några av de jag följer på Facebook, jag kan naturligtvis inte ta med alla, men hoppas någon hittar något av intresse!

Ifall någon undrar över varför det lönar sig att följa dessa personer på Facebook, eftersom de flesta bloggar, så kan jag berätta att de på Facebook delar med sig av är mycket sådant som inte får plats i deras bloggar!

Dessutom kan ni också följa mig på Facebook, där delar jag en hel del av det jag läser och tycker är intressant!

@Jocke sammanfattar, på ett bra sätt, för Meryem Can på Appelberg hur företag skall bete sig på sociala medier.

”– Kunderna har alltid pratat med varandra, den stora skillnaden är inte att fler kunder kan lyssna till varandra, utan att du som företagare nu äntligen kan höra vad de säger. Samtidigt ökar pressen. Med sociala medier blir det allt mer uppenbart att företaget måste vara bra – på riktigt.”

Joakim Jardenberg from Appelberg on Vimeo.

Läs även inlägget på jardenberg.se

Jag funderade lite över Stowe Boyd’s inlägg som mer eller minde bojkottar Responsive Web Design, och konstaterar att han egentligen ser på det här med Appar vs. Browser-lösningar helt tvärtemot mig.

Medan han säger. ”The real future, though, is apps: the browser will soon be like using Terminal on Mac OS X.”, hoppas jag att vi kommer att se den totala motsatsen. I det långa loppet tror jag att telefon- och tabletanvändare, kommer att bli lite trötta på alla dessa Appar som måste laddas ner – därför tror jag att ett mobilanpassat innehåll är det som kommer att vara den vettigaste lösningen.

I agree with you, today there is no alternative to apps if I want to use my smartphone or tablet effectively. But I strongly disagree with you on the fact that apps would be the way to go in the future.

Jag tycker att många idag utvecklar appar helt i onödan, när det egentligen skulle kunna göras precis lika bra – om inte bättre – med en browser-orienterad lösning.

Ett exempel på det är Åbo Akademis iPhone- och Android app, som jag skrev om för en tid sedan, även om jag gillar appen och jag tycker att den fugerar bra så är jag övertygad om att man här lika bra hade kunnat utveckla det här i webbmiljö.

När jag kommenterar det här i Stowe Boyd’s inlägg, så får jag svaret:

You are thinking in a site-centric, web page oriented way. Instead, imagine that users are running apps with certain capabilities (a la Flipboard) or from publishers (Newsweek) or based on social networks (Twitter, Instagram). / Stowe Boyd

Och det är visserligen sant, jag tänker kanske webbcentrerat, men jag tror fortfarande att framtiden är en mera App-fri värld! Jag använder idag många Appar i min Android-telefon och på min iPad, som t.ex. Flipboard, Hootsuite osv, jag är visserligen nöjd med dem och de fungerar väldigt bra. Men jag tror fortfarande att jag använder dessa appar för att det inte finns något vettigt browser-baserat alternativ.

Allt det här får mig att tänka på det som @jocke brukar säga: ”One machine – many windows”, och även om många appar är just det, ett fönster mot nätet, så ser jag nog browsern som det stora fönstret.

När jag läste det här inlägget av @kjellberg , som till stor del handlar om att bloggare länkar till varandra bara för att hamna högt upp på listor blir jag lite förundrad- är det verkligen så? Jo, jag tror att Kjellberg har rätt, iaf när det gäller den bloggargruppen som han talar om – nämligen politiker.

Jag är rätt övertygad om att den här gruppen av bloggare inte bloggar för att de vill göra det, utan snarare för att det finns en förväntan om att de skall blogga. Efter Obamas presidentvalskampanj i USA, var det stora samtalsämnet inför valen, både i Finland och Sverige, vem som kunde sköta kampanjen bäst på de sociala meidierna. Slutresultatet blev i det stora hela en hel massa politiker som halvhjärtat började blogga, Twittra och skapa Facebook-sidor, för att det var de som förväntades av dem och det var framförallt det som som skulle avgöra valet.

Det här gör att politikerbloggar, som Kjellberg och Erik Laakso säger, blir tråkiga och kvaliteten på innehållet ligger på en helt annan nivå än de som bloggar för att de vill det – eller förstår varför de bloggar.

Jag tror personligen att orsaken till att kampanjerna i de digitala kanalerna misslyckas så drastiskt är att politikerbloggarna har missförstått syftet med att blogga politiskt! Enligt mig handlar det här om att ta diskussionen där människorna finns, och släppa in allmänheten i diskussionen. Men vad jag har sett av de politiker som försöker vara aktiva på de digitala kanalerna, är det väldigt få som skulle använda de här medierna som något annat än reklamplattformar.

Finns det någon som sett en politiker som skulle ha hittat verkygen, och använt dem aktivt, för att lyssna på och delta i diskussionen?

Satte för några timmar sedan på en föreläsning om upphovsrätt, ämnet i sig är ju relativt tråkigt, men visserligen bra att lära sig! Jag vill ju definitivt  inte haman i domstol för att ha använt någon material på fel sätt. Men när föreläsaren, Brita Herler, slinker in på området: hur kan man skydda sitt material på internet – blir jag lite irriterad.

Jag förstår tanken, och jag vet att många personer, och företag, vill skydda sitt material  - både på nätet – och i övrigt. Men varför denna copyright hysteri? En stor del av diskussionen om upphovsrätt och användarrättigheter handlar, så även idag, om copyright av bilder.

Och det som irriterar mig är just skyddandet av bilder, ifall en fotograf verkligen inte vill att hans bilder skall spridas vidare, varför lägga upp dem på nätet överhuvudtaget? Jo jag vet, fotografen vill antagligen göra reklam för sig själv! Och kanske jag har fel, men vore det inte då smartare att göra skillnad på de bilder man vill sprida på nätet och de man vill sälja?

Missförstå mig inte! Jag tycker definitivt att alla upphovsmän, däribland fotografer, har rätt att kontrollera användningen av deras verk! Men jag tycker bara att ifall man vill göra reklam för sig själv på nätet, eller dela sina bilder på nätet, så vill man väl att spridningen skall bli så stor som möjligt?

Av den här orsaken älskar jag Creative Commons, CC ger oss lätt möjligheten att dela med oss av våra verk på ett vettigt sätt. CC hindrar naturligtvis inte missbruk och olovligt användande av dina verk, men det ger dig absolut större möjligheter till att försöka kontrollera användningen av dina skapelser! Kom ihåg att, ifall du licensierar ditt innehåll med Creative Commons, är det också lättare för andra att sprida ditt innehåll ifall de gillar det!